Det gick.. nästan. Södertälje krossade inte oss, såsom jag hade befarat. Arlbrandt var försvunnen, Olausson krigade men oftast förgäves, Juhlin vill och vill, men det går inte, Jacina tacklade och krigade på som vanligt. VIK förlorade med flaggan på topp. Jag måste vara realist och gå utanför min lilla enögda supporterram. VIK gav allt och förbrukade hela sitt syreföråd innan SSK kom upp i andra andningen. I realiteten skall inte VIK ha en chans mot Södertälje som stundtals spelade bra men saknade skärpan, modet och självförtroendet nog för att vinna 
över VIK under ordinarie matchtid. Jag är stolt över grabbarna som krigade och visade vilja.
över VIK under ordinarie matchtid. Jag är stolt över grabbarna som krigade och visade vilja. Dagens frågetecken - Christer Lärking. Maken till konstig nivå har jag nog sällan skådat. Det måste vara senast matchen jag såg Wolmer Edquist dömma en hockeymatch, men jag tror nog att inte ens det väger upp de konstigheter som Lärking skapade i dag. Inte ska vi gulsvarta gnälla. VIK hade bud på både två eller tre utvisningar under de sista fem minutrarna i tredje perioden. I slutet släppte Lärking allt och det skapade en grishockey i mittzoon som var rätt underhållande att se.
SSK och Bandyklubben drar ifrån. Ganska väntat. Att Leksand förlorade mot Växjö i Ejendals var däremot inte väntat. Jag väntar med att mobba dalmasarna tills efter dubbelmötet med oss bägge.
(Översta bilden är tagen från http://vik.se/ )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar