Att hata skog och moralister.

Ungefär här någonstans ligger Tingsryds hockeyhall. Ungefär.

Bottennappet på facebook.
Det mest pinsammaste har precis uppstått och jag kan redan nu bara erkänna vilket bottennapp det blev. Det nya bildgalleriet på facebook riskerar att bli ett minne blott - redan efter bara några dagar. Anledningen gör snarare mer ont än det faktum att folk redan valt att registrera sina användare i gruppen. Jag har, eller snarare hade, en jävla massa bilder på min burk som jag ville dela med mig utav. Nu återstår bara dammet av den försvunna hjorden. Borta, hux fucking flux.

Datahaveriet.
Jag satt som vanligt en tidig morgon innan bilfärden till jobbet och pulade med facebook - sidan när allting bara försvann. Bilden blev svart. Poff, eller snarare, wooouuuw, sen blev min dag förstörd. Sen dess går det inte att starta upp burken. Den befinner sig just nu på Arsa data och skall noga felsökas för att försöka rädda det som räddas kan. Annars fäller jag en tår eller två för alla bortflugna minnen som finns i alla dessa bilder.

Ska skogsfolken gäcka VIK ytterligare en gång?
Och imorgon möter VIK laget som heter samma sak som den där staden som ligger några kilometer utanför Timrå. Just ja, Sundsvall heter det vist. Och det är just Sundsvall som jag är lite rädd för. Jag som trodde Tingsryd skulle bli en munsbit, så blev det inte. Om VIK har problem att tackla folket från de mörkaste skogarna i Småland så kan det bli problem i de norrländska skogarna. Likheterna är inte bara att de är bönder från en del utav landet som befolkas av mer träd än människor, utan också det att bägge lagen helt i enlighet med min gulsvarta logik, ska vara sämre än VIK. Så är det. Därför är jag rädd, livrädd.

Blött när Malmö kommer.
Däremot ser jag fram emot Malmö hemma på Lördag. Lördag efter löning betyder att det kan bli en smula blött, men också ett fasligt drag på läktaren. Att Malmö kommer ökar på feststämningen för ingenting är skönare för VIK just nu att få möta ett lag som kommer från en del utav landet som befolkas av mer betong än människor. Nog med trädfolk för ett slag. Nu har vi att göra med stadsmänniskor och stadsmänniskor spelar en hockey som VIK kan hantera - förhoppningsvis. Självklart larvar jag mig. Varför vara seriös i en tid där allvar och eftertanke ligger som ett töcken över Sverige efter valet?

Hockey är livet men livet är politik.
Hockey är livet, men jag vill även leva i ett land av omtanke och solidaritet. Att vi tar hand om varandra, att mitt land även tar hand om mig när jag någon gång skulle behöva det. Den mentala istiden pågår och mitt i allt detta går vi till templet, tar en öl och ser VIK krossa Malmö - underbar avkoppling i eländet. Nu blev det politik, men det skiter jag i. Det är min blogg.

Luleåfansen i blåsväder.
Jag kan avrunda med ett roligt inlägg i debatten om supporterkultur som sportbladet delger oss nyhetstörstande medborgare. Luleåfans brände upp SAIK - tröja. Och efter den rubriken kommer det ett frosseri av fördömanden från olika håll. Tycker det är lika kul varje gång moralister tjuter av missmod mot den allt mer hårdare läktarkulturen.

Överste Tomtenisse, kommunalrådet Karl Petersen, blev vittne till denna förskräckliga händelse och kommentera det hela med; "Vi var många som tyckte det var otrevligt". Vice Tomtenisse, medborgaren och Luleåsupporten Mikael Brännström vägrade gå med i supportermarschen efter detta. Han säger: "Det kändes jäkligt risigt - ett dåligt beteende." Han fortsätter: " Om det hade varit ett pojkstreck så hade det varit annorlunda, men det var VUXNA."

Nu är jag verkligen inget fan av internetfenomen som "LOL" eller annat lika vidrigt, men vafan, nu drar vill till med ett LOL. En gång till: LOL. LOL. LOL. LOL. Så där, nu har jag skrivit det för några år framöver. Bedrövlig misshandel av det ljuva skriftspråk som vi har annars.

Bildgalleri på facebook.

jag tar ett steg till i denna bloggs historia. Länge har jag saknat ett fullständigt bildgalleri av härliga gulsvarta läktarbilder. Det har blivit några stycken under de två år som jag drivit den här bloggen. Genom facebook kan vi börja bygga den sortens galleri. Alla bilder som jag tagit kommer att publiceras på bloggens facebooksida samt alla bilder som jag kommer ta i år.

Ni måste bli medlemmar för att få ta del av sidans innehåll och kom ihåg, jag tar mig friheten att sålla bort förfrågningar som jag vet kommer från motståndare som jag inte vill ha där inne då det finns ocensurerade och oblurrade bilder publicerat på sidan.

Klicka in på bilden längst upp till höger eller sök på Hängiven Gulsvart i facebooks sökfält och ta del av och dela med dig av VIK Hockeys läktarbilder.

Magi när VIK dansade och om Wennerholms Leksandsslickerier.

En busslass med ledsna bävrar fick efter utskåpningen vackert åka hem igen.

Vi behöver inte vara oroliga. VIK gjorde allt rätt igår och dansade hem en seger mot rivalerna Bofors som var så oerhört vacker att jag aldrig upplevt en liknande seriepremiär. Ölen tog snabbt över när segern redan i första perioden var bärgad. Bofors agerade som trötta katter, eller blöta kalvar, och VIK kändes aldrig hotade i sin överlägsenhet. I ABB - arenas innandömme satt vi sen och drack dyr öl och lyssnade till VIK - klackens mäktiga sång.

Och om tveksamheten inför våra nyförvärv fanns inte ett spår igår. Den försvann lika snabbt som första målet och klacken sjöng, klacken hoppade, klacken dansade. Och tifot var lika storartat som rörande vacker, helt värdigt en seriepremiär på den här nivån. Per Helmersson missade något storartat och vi får hoppas att han gjorde bra ifrån sig på sina polistester för att det ska ha varit värt att missa stunder som de igår. Eller, jag vet inte, jag skulle aldrig vilja byta bort gårdagen. Inte mot något.

Mats Wennerholm skriver i dagens sportbladet att VIK levde upp till förväntningarna. Jag försökte resonera kring det där med förväntningar med mina gulsvarta kamrater innan match. Vilka förväntningar ska vi ha på det här laget? Vad kunde jag förvänta mig av matchen? Mycket trodde jag men inte det här. VIK spelade en offensiv hockey som jag inte sett sen Arlbrandts och Olaussons tid, om ens det för nu var hela laget inblandat i den gulsvarta hockeypropagandan.

Och vist känns det mera på riktigt nu, att den nya tränarduon tagit laget till helt andra nivåer. Spelare som inte håller måttet försvinner, nu accepteras inga Svanbergare, inga spelare lirar på nåder, eller för att det finns någon sorts rättvisepatos hos tränaren. Sossehockeyn hör till Fredda Nilssons och Lasse Ivarssons tid. Nu är det en annan tid, en nya tid, våran tid. Och fan om inte det också ska bli våran tur i år.

Mats Wennerholm är en erkänt duktig skribent och krönikör och jag läser honom mer än gärna. Men idag slår han alla tiders rekord i Leksandsslickeri och dalaonanism. Skrattretande att Wennerholm, efter Leksands storvinst över Mora igår, drar upp en helsida om att LIF nu går till elitserien. Att spöa Mora i en seriepremiär och dessutom på hemmaplan inför 6000 åskådare kan inte vara en skräll och därmed heller inget att hetsa upp sig över. Fattar inte vad alla journalister gör med Leksand så fort det där laget visar lite gnista. Att det sen blev så stora siffror kan ju förklaras i all enkelhet att Mora helt enkelt ledsnade och gav upp mentalt. Vad vet jag, jag var på ABB - arena och såg ett nytt VIK spöa ett gammalt och trött Bofors. Men jag, tillskillnad från Wennerholm, drar inga större växlar av matchen igår.

Synd att vakterna i templet fortsätter att uppvisa dålig attityd. istället för att tackla humor med humor så ska det bli kukmätartävling av allting som till syvende och sist alltid mynnar ut i något större. Men det är heller inte första gången den här vakten agerar på ett oproffsigt sätt och jag tycker synd om hans kollegor som måste stå bredvid i ett slags tyst och lojalt medgivande av dumheter.

Tingsryd nästa och VIK måste följa upp succén med ytterligare en seger mot nykomlingarna. Ingen ska intala sig att det blir en lätt match. Jag gör ingen Wennerholm, VIK måste slåss i varje byte för varje liten seger i år för att det ska gå vägen. Men idag kan jag inte känna annat än kärlek.

Avd: Att äta bäver.

Fram med bössan, nu jävlar ska det jagas bäver.

Äntligen så kör vi igång på riktigt.

VIK, mitt kära VIK. Äntligen på återseende, äntligen får jag känna doften av nyspolad is på nytt. Äntligen får jag lyssna till sorlet av människor som börjar fyllas på i mitt vackra tempel minuterna innan lineup. Äntligen får jag känna dofterna från kioskerna, känna korvdoften, kaffedoften, se ölpumparna i supporterpuben, se supporterdisken framför skrubben.

Äntligen får jag sätta mina fötter på den gulsvarta läktaren, svepa blicken över arenan, kanske någon man känner igen, insupa intryck, se förväntan i människors ansikten. Människor som är som mig, som älskar VIK och som under de närmaste dryga två timmarna kommer göra allt för att VIK ska gå vinnande ur den strid som är så vacker och bländande att jag ofta känner mig rörd av bara tanken att stå där och se när våra krigare sliter för varje vunnen liten centimeter.

Inte en match har jag sett i år. Inte ett endaste litet skär. Jag är hungrig på hockey, det kan jag nog milt påstå. Jag har på håll följt den eviga cirkusen, följetongen om silly seasons oberäknelighet och plötsliga vändningar. Senast nu, för någon dag sen bara, läste jag att den där Sisca som det talats så bra om under försäsongen har fått lämna Gulsvart. Jag som hade sett fram emot att få se honom med egna ögon. Men jag kommer att få se annat, ett helt nytt VIK. Även innan förra säsongen skrev jag om det nya VIK. Inför årets första nedsläpp i serien så känns VIK ännu nyare än förra säsongen. Skillnaden stavas självklart "importer".

Spännande, kaxigt men samtidigt kanske lite väl modigt. Vi får se. Jag har delade känslor om import VIK än så länge men ska ge det här laget åtminstone tio matcher innan jag drar fram stora motorsågen. Finns ingen anledning till kritik så här tidigt på säsongen och eftersom jag inte sett VIK i år så väljer jag att hålla tyst. Jag ska njuta av gulsvart skridskomusik ikväll och jag hoppas av hela mitt hjärta att bössan är laddad för nu jävlar ska det jagas bäver.

_________
Den här bloggen kommer fortsättningsvis enbart att sporadiskt uppdateras. Jag kände redan innan sommaren att den här bloggen kommer att gå på sparlåga då mitt nya arbete kräver mycket av min hockeytid som jag hade tidigare. Som sagt så har jag inte hunnit sett en match ännu vilket tyder på att det kommer bli mindre av den varan i vinter. Men min kärlek till VIK blomstrar fortfarande och den här bloggen kommer att ryta till en hel del i vinter, det kan jag nog lova.