5 frågor till klubbchefen.

Jag ställde några frågor till flera personer inom VIK, en utav dom var ordförande Cajander då dessa frågeställningar egentligen berör hans arbetsuppgifter i VIK. Han svarade dock inte. Den som svarade var Anders Eklund och det tackar jag för. Eklund kan vi lita på när det gäller att svara på frågor. Jag skrev denna miniatyrintervju strax efter förlusten mot Sundsvall. Då hade varken Claes Lindblom eller Patrick Yetman kommit till VIK. Det går snabbt i svängarna men jag väljer endå att publicera detta.

Efter fiaskot mot Sundsvall finns det väll numera inga argument som säger att vi bör hålla fast vid säsongens målsättning att nå topp tre. Hur resonerar du i den frågan med facit i hand?
Det är styrelsen som sätter målsättningen, inte jag. Självklart är det lätt att vara efterklok när det inte går bra. Personligen tycker jag man ska ha en målsättning som är tuff att nå, alltså att man verkligen lyckas om man når sin målsättning.

Jag kan känna att laget behöver andrum i form av mindre press. Ett sätt vore att gå ut och sänka målsättningen. Håller du inte med mig om att målsättningen om topp tre kan vara en bidragande orsak till den krampaktighet som råder ute på isen?
Ja, självklart kan det vara en stressfaktor idag. Vi har kommit topp 5 de sista tre åren så att ha en lägre målsättning innan årets hade inte känts bra. Största pressen tror jag nog grabbarna sätter på sig själva.

Vore det inte ärligt av er att gå ut till sponsorer och sänka målsättningen och dra upp nya riktlinjer som bygger på att rädda säsongen 09/10 där sponsorerna kan spela en avgörande roll i fråga om pengar till nya spelare etc?
Jag har inte tänkt i de banorna men det kan givetvis vara en väg att gå beroende på hur det kommer att se ut de närmaste matcherna men som jag svarat ovan så är det en styrelsefråga.

Många spelare i VIK är nya för i år. Om vi räknar med Ström och Svanberg så är det en hel del. Hur tror du det har påverkat laget?
Jag har aldrig själv spelat hockey men jag tycker backsidan är bättre idag men att vi gör för få mål samt att målvakterna inte kommit upp till fjolårets nivå än.

Hur länge ska vi supportrar ha tålamod med det här relativt nya VIK laget tycker du? Har vi för dåligt tålamod?
Ni ska ha förväntningen och precis som vi vara frustrerade när det inte går bra. Hoppet om en snar vändning tycker jag vi alla ska ha. Vi jobbar intensivt med att hitta lösningar som gör att det ska gå bättre samtidigt som vi rannsakar oss själva för att ta lärdom av vad som gått snett hittills.

.....
En liten anekdot.
Direkt efter att jag tagit del utav Eklunds svar så nås jag av nyheten på smygvikarens blogg, mrmadhawk, att VIK var nära kontrakt med Patrick Yetman. Jag mejlar Eklund på nytt och han bekräftar mellan raderna att så var fallet. Det riktigt tråkiga är att jag, min ärkenöt, åker bort och är borta sen över hela dagen. När jag kommer tillbaka hittar jag Eklunds svar och tänker, wow, jag har ett scoop. Okej för att smygvikaren var först men nu var det ju bekräftat. Sen går jag in på vik.se och där finns uppgiften som en megastor nyhet. Jepp, så var det med det.

Ikväll kanske vi vinner.
kom ihåg vart ni läste det först.

Framtidstro 2008 - nattsvart 2009.

Tidningen från förr.
När jag sätter mig i soffan med hundens tunga lurviga huvud i knät och kaffekoppen i ena handen så slår det mig hur orealistiskt och verklighetsfrämmande allting ter sig just nu. Jag kan inte greppa känslan mer än att det bara känns tomt. Tomt och overkligt. På bordet framför mig ligger tidningen "Rinkside". En tidskrift som VIK gav ut innan säsongen 2008 - 2009. Här hittar jag allt från ledare till artiklar och fakta, allt som gör en tidning till en tidning.

Jag buffar undan hunden, som knorrande glider ner på golvet, och tar upp tidningen och börjar bläddra. Första sidan innehåller en snygg layout med en stor bild på Thalberg. Texten säger, Thalberg - jag är en krigare. Sen bläddrar jag vidare. Reklamen tar stor plats och jag bläddrar ytterligare förbi team sportias ccm skridskor och kompositklubbor till ledaren - ordförandens hörna.

Ledare - Cajander har ordet.
När jag läser Cajanders text ackompanjerad av den gulsvarta fanan i övre bild så slår det mig att den verklighet som han förmedlar med sin genuint optimistiska analys om framtiden var sanning då. Det står att läsa följande; En ny spännande säsong i Hockeyallsvenskan står inför dörren/.../ Årets trupp är den klart bästa hittills med spännande nyförvärv som Pär Arlbrandt, Fredrik Johansson, Niklas Olausson,"

Han hade onekligen rätt den gode Cajander där i augusti 2008. Minnena från den säsongen kommer alltid att finnas i mitt och många andras medvetanden. Jag tänker på matchen från igår och bläddrar vidare i denna dåtidens tidskrift publicerad i en anda av framtidstro och optimism.

Johan Tornberg - den långsiktiga planen.
På sidan 14 hittar jag en lång intervju med den man som alla supportrar hyllade som den man som skulle ta VIK längre än på länge. Den hårt arbetande hockeyanalytikern och eldsjälen Johan Tornberg ger sin syn på den kommande säsongen 08/09 och känslorna efter matchen mot Borås föregående säsong när VIK första gången nådde kvalserien. Om den matchen säger Tornberg;
"Jag kom ihåg att jag gick fram till några av spelarna, inte alla för det hann jag inte med. Jag sa till dem att njut av det här, det är sånt här vi förtjänar. Vi jobbar hårt under hela säsongen och de här tillfällerna är få så ta år er."

Enligt artikeln menar Tornberg är hockeyn ett hårt slit och att ledarna vill ha ut max av samtliga spelare oavsett om det är match eller träning. Kraven var höga och målsättningen given. "Vi ska starta där vi slutade, inte tillbaka och börja om från början/.../ Allt handlar om långsiktighet, både för föreningen och för oss i laget och det vi jobbar med. Det gäller ekonomin, det gäller spelet - allt som inträffar ska värderas och sättas in i ett längre perspektiv, det är då man blir framgångsrik i det långa loppet"

Elitserien tillsammans med Tornberg.
Jag bläddrar vidare. Vill inte påminnas om mina egna känslor när jag satte mig för första gången och läste den här artikeln. Hela artikeln andas framtidsanda och jag minns hur jag som läsare ryktes med i konceptet. VIK till eliten - med Tornberg vid rodret. Vid det här laget hade vi tappat Bulan över pölen och oron inför det var nog större än vad jag då erkände. På sidan 16 läste jag om våra nyförvärv inför säsongen 08/09. Och märk väl, hela tiden nämns målsättningen om elitserien inom bara några år.

Tio klubbar sägs ha kontaktat Olausson, enligt Rinksides reportage. Tio klubbar och Olausson valde VIK. I efterhand så tackar vi för det valet men jag kan inte låta bli att fundera vad det var som gjorde att han valde just VIK. Tornberg kan ha haft ett enormt viktigt finger med i det spelet. Artikeln är uppbyggd på positiva omdömen om de tallangfulla spelare som VIK lyckats knyta åt sig och än en gång knyter sig min mage av, ja av vad? Sorg? Saknad? Jag vet inte.

Lindh i vita hängslen.
Jag bläddrar vidare på måfå och hittar Lindh i vita hängslen poserande som värsta JC modellen. Lindh är förövrigt gårdagens hjälte. När han i ren frustration näst intill slår sönder utvisningsbåset så vill man bara jubla. Äntligen. Äntligen en spelare som vågar visa känslor, som vågar visa ilska och frustration och som gör det ordentligt. Jag trodde i min enfald att övriga laget skulle tagga till av Lindhs utbrott, att det skulle fungera som en tändvätska. Men nej, där hade jag fel.

Kontentan av det här som jag skrivit är både skrämmande och mörk. Vi var för inte så länge sen en klubb som bars fram på hoppets och glädjens vingar. Framtidstron var så stark att VIK till och med gav ut en tidning i ämnet. Den här tidningen slänger jag på golvet så hunden vaknar. Han sniffar lite på den men låter den ligga. Jag funderar vidare över livets mening, tittar ut över skallberget genom fönstret och ser bara allt det gråa som omger mig. Jag tar en slurk kaffe och försöker vila mina tankar från hockeyn. Bara för en liten stund.

Hatten av för Tommy Öberg.

Lågkonjunktur på alla fronter är nog skälet till att det inte blir någon organiserad resa till Mora på Lördag. För det första lider vi brist på glädjeämnen denna vinter. Rent supportermässigt blir det alltid ett sorts vakuum när VIK går kräftgång i serien. Folk går i ide och kryper inte fram för ens det börjar bli hett på isen igen.

Sen att många människor rent generellt i dessa tider av ekonomisk istid lider brist på medel att följa VIK gör ju att det blir svårt att få iväg en full buss. Nåväl, support valde att skrota Mora och valde att rikta musklerna mot den mer klassiska bortamatchen istället - Leksand i Ejendals. Det går att boka sig vid fyra tillfällen. Läs mer Här.

....
Gratismatch mot Sundsvall ikväll och jag har i går för första gången hört radioreklam för VIK. Bra jobbat marknad!!! Det var ljuv musik i mina öron. Fortsätt så. Vi får hoppas att det ger effekt. Marknadsavdelningen har verkligen legat i och saknar knappast brist på idéer för att locka folk till arenan. Det är en helt annan framtoning nu än innan Tommy Öberg och Patrik Juhlin klev in i hetluften och tog tag i taktpinnen. Det känns bra att VIK äntligen börjat ta publikfrågan på allvar.

....
Jag konstaterar även följande:

• Frågan om Stiffen är verkligen kontroversiell och retar många. Bra att det blir debatt.
  
• Att Bosse "the Eagle" Wallin är tillbaka på vik.se för att dela med sig av sina innersta.
• Att VIK kan vinna eller förlora ikväll - finns inga garantier för någonting.
  
• Att Leksands junior Henrik Andersén precis tagit priset för seriens i särklass sjukaste målgest. Målgesten kan ni se Här.
  

Skriv på namninsamlingen.

"Vi vill ha Stiffen tillbaka! VIK Hockey behöver få tillbaka sin trotjänare, vi behöver en buffel framför mål som inte räds att ta eller ge smällar på isen. Stefan har ett enormt VIK-hjärta och väntar bara på samtal från VIK för att få komma hem och spela i den gulsvarta dressen och bevisa för styrelsen hur fel dom hade genom att skicka bort honom. Så skriv under denna namninsamling som kommer lämnas in till VIK styrelsen och visa ditt stöd för bring back 80#"

Skriv på.

.... Bra initiativ med en namninsamling. Funderar över hur styrelsen kommer reagera på det här tilltaget när jag tidigare fått för mig att styrelsen anser att vi supportrar bör hålla oss till att heja på VIK och inte lägga oss i deras arbete. Eller fått för mig, Cajander har i starka ordalag förklarat den saken för oss i ett möte.

Nåväl. Vi är engagerade supportrar och en åsikt har aldrig varit förbjuden att ha. Att bilda opinion för sin sak är heller inte brottsligt. Och VIK saknar uppenbarligen en fighter som det ser ut nu. Att VIK blev nollade på den här roadtripen var sorgligt och förbannat tråkigt, men föga förvånande. Att VIKs ledning måste börja se om sin egen målsättning ter sig mer och mer som ett realistiskt alternativ snarare än som en panikåtgärd. VIK måste lägga sig på den nivå som vi kan prestera. Att skrota målet om topp tre kan ingjuta en viss arbetsro i laget. I alla fall vad jag anser mig tro.

VIK anno 09/10 är för tillfället en katastrof. I dagsläget kan vi se oss besegrade av samtliga lag i hockeyallsvenskan. Under tidigare år kunde vi supportrar i alla fall se fram emot "säkra treor". Idag, som det ser ut nu, är varje trea en enorm vinst, oavsett motstånd. Just nu är jag bara glad om vi behåller våran plats i hockeyallsvenskan.

Några konstateranden.

Efter en kväll som denna konstaterar jag följande:

... VIK kan inte göra två bra matcher i rad. Efter ett bländande spel mot Örebro går VIK in i väggen och förlorar mot Troja.

... Att serien verkligen inte är något att lita på i år då alla lag bevisligen kan slå alla.

... Att VIK tar tre utvisningar i rad både under första och andra perioden. För dåligt. Alldeles för dåligt.

... Att jag småler åt mitt ego och hur jävla rätt jag haft när jag envetet på det där jävla tifo-forumet menat att Leksand inte är bättre än vad resultaten visar och att ribban för alla krav som ställs på laget bör sänkas. Ni kan inte kräva att LIF leder serien med tio poäng när ni samtidigt går och får stryk av Malmö. Orealistiskt

... Att ropen och kraven om en ny tränare alltid kommer att blomma upp så fort laget förlorar. Vilket är bra. Kritik är en del av jobbet som ledande i ett elitlag oavsett vad en del viktigpettrar på Gurkburkens forum anser om den saken. Det finns fans som är dumdristigt hängivna och som hyllar varje minsta drag som VIK gör. Sen finns det fans som är hängivna på ett sunt sätt där kritik ingår i relationen med VIK som ett naturligt inslag. Jag tillhör den senare sorten. Jag betackar mig för Ja-sägare och nickedockor. Sådana människor kommer aldrig att sätta avtryck på eftervärlden.

... Att vara sjuk är verkligen ingen hit.

Film från VIK - Örebro.

En liten film från VIK - Örebro.

Magi i Rocklundahallen.

Inledande flaggtifo.
.....
Zorro, konst, magi, kalla det vad ni vill. Igår stod samtliga hår på armarna och med en jättelik rysning som ilade över ryggraden skrek jag som besatt efter Fredda Johanssons makalösa mål. En saga lika orubbligt stormande som rasande vacker har tagit form inne i vårat tempel. Vi har inte bara varit åskådare till en konstform kallad ishockey, vi är delaktiga med våran ångest, med våran nakna glädje. Så ofta vi har vandrat hem i höstmörkret utan glädjen, så fruktansvärt skönt det var att äntligen få dansa. Och som vi dansade.

Och borta med höstlöven var rädslan att förlora, uppslukad i intet för att helt glömmas bort. Rädslan är ett självmordsvapen. En dolk i eget hjärta. Igår skred modet åter upp på podiet och satte svärdet i bröstet på den hukande fienden. Vi såg glädje igen. Vi såg tapperhet, handlingskraft och stabilitet. Och vi mös på läktaren. Vi sjöng på läktaren. Vi hoppade, hukade, klappade, skrek och allting skickligt komponerat av en capo som bara växer och växer för varje match som går. VIK läktaren hade tillfälligt slutat att blöda igår. Igår upplevde vi det som vi alla vet att vi kan uppnå. Magi.

Tack alla inblandade. Tack capo, tack VIK, tack klacken, tack för att ni alla ger mig minnen värda att berättas vidare i generationer.
Idag är en underbar dag. Dagen efter att VIK mosat Örebro med hela 6 - 1. Vi krossade ärkerivalerna och skickade hem dom med svansen mellan benen. Nu ska jag leva på det här ett tag.