Magi när VIK dansade och om Wennerholms Leksandsslickerier.

En busslass med ledsna bävrar fick efter utskåpningen vackert åka hem igen.

Vi behöver inte vara oroliga. VIK gjorde allt rätt igår och dansade hem en seger mot rivalerna Bofors som var så oerhört vacker att jag aldrig upplevt en liknande seriepremiär. Ölen tog snabbt över när segern redan i första perioden var bärgad. Bofors agerade som trötta katter, eller blöta kalvar, och VIK kändes aldrig hotade i sin överlägsenhet. I ABB - arenas innandömme satt vi sen och drack dyr öl och lyssnade till VIK - klackens mäktiga sång.

Och om tveksamheten inför våra nyförvärv fanns inte ett spår igår. Den försvann lika snabbt som första målet och klacken sjöng, klacken hoppade, klacken dansade. Och tifot var lika storartat som rörande vacker, helt värdigt en seriepremiär på den här nivån. Per Helmersson missade något storartat och vi får hoppas att han gjorde bra ifrån sig på sina polistester för att det ska ha varit värt att missa stunder som de igår. Eller, jag vet inte, jag skulle aldrig vilja byta bort gårdagen. Inte mot något.

Mats Wennerholm skriver i dagens sportbladet att VIK levde upp till förväntningarna. Jag försökte resonera kring det där med förväntningar med mina gulsvarta kamrater innan match. Vilka förväntningar ska vi ha på det här laget? Vad kunde jag förvänta mig av matchen? Mycket trodde jag men inte det här. VIK spelade en offensiv hockey som jag inte sett sen Arlbrandts och Olaussons tid, om ens det för nu var hela laget inblandat i den gulsvarta hockeypropagandan.

Och vist känns det mera på riktigt nu, att den nya tränarduon tagit laget till helt andra nivåer. Spelare som inte håller måttet försvinner, nu accepteras inga Svanbergare, inga spelare lirar på nåder, eller för att det finns någon sorts rättvisepatos hos tränaren. Sossehockeyn hör till Fredda Nilssons och Lasse Ivarssons tid. Nu är det en annan tid, en nya tid, våran tid. Och fan om inte det också ska bli våran tur i år.

Mats Wennerholm är en erkänt duktig skribent och krönikör och jag läser honom mer än gärna. Men idag slår han alla tiders rekord i Leksandsslickeri och dalaonanism. Skrattretande att Wennerholm, efter Leksands storvinst över Mora igår, drar upp en helsida om att LIF nu går till elitserien. Att spöa Mora i en seriepremiär och dessutom på hemmaplan inför 6000 åskådare kan inte vara en skräll och därmed heller inget att hetsa upp sig över. Fattar inte vad alla journalister gör med Leksand så fort det där laget visar lite gnista. Att det sen blev så stora siffror kan ju förklaras i all enkelhet att Mora helt enkelt ledsnade och gav upp mentalt. Vad vet jag, jag var på ABB - arena och såg ett nytt VIK spöa ett gammalt och trött Bofors. Men jag, tillskillnad från Wennerholm, drar inga större växlar av matchen igår.

Synd att vakterna i templet fortsätter att uppvisa dålig attityd. istället för att tackla humor med humor så ska det bli kukmätartävling av allting som till syvende och sist alltid mynnar ut i något större. Men det är heller inte första gången den här vakten agerar på ett oproffsigt sätt och jag tycker synd om hans kollegor som måste stå bredvid i ett slags tyst och lojalt medgivande av dumheter.

Tingsryd nästa och VIK måste följa upp succén med ytterligare en seger mot nykomlingarna. Ingen ska intala sig att det blir en lätt match. Jag gör ingen Wennerholm, VIK måste slåss i varje byte för varje liten seger i år för att det ska gå vägen. Men idag kan jag inte känna annat än kärlek.