VIK måste börja ta treorna.

Nu börjar dragkampen om treorna på riktigt.

Det talas om de mörka vintermånaderna innan snö och solsken gör det ljusare efter nyår. För VIK har November och December varit allt annat än ljusa. Bäcksvart skulle jag vilja kalla det.
Statistik är alltid ett bra sätt att mäta succéer och misslyckanden på. Svart på vitt har vi den hårda domen, VIK har förbannat svårt att ta tre poäng.

November:
9 matcher spelade, 2 matcher vunna under ordinarie speltid. En match vunnen på straffar. Facit; 7 poäng av 27 möjliga.

December:
5 matcher spelade hittills, bara en match vunnen under ordinarie speltid. En match vunnen på straffar. Facit; 5 poäng av 15 möjliga.

Vi går tillbaka till Oktober och hittar på 9 matcher spelade enbart tre vunna matcher under ordinarie speltid. Och sett över hela säsongen har vi spelat 28 matcher med enbart åtta vunna treor.

Där har vi VIKs facit hittills när det bara återstår två matcher kvar på det här året.
Statistiken ljuger aldrig. Är vi inte bättre än så här? Skulle inte vissa spelare få sina revanscher det här året? Skulle inte vissa spelare ta chansen och visa sin omvärld att det finns kvalitéer i dom? Valdix, Jonas Johansson, Kalle Olsson, vad hände? Meijer, blev saknaden efter Arlbrandth och Olausson så stor? Vart är den stora lilla liraren? Thalberg, skulle inte du till elitserien? Vart i Svanberg finner vi den talang som det så entusiastiskt har talats om? I Larrivée finns kvalitéerna men han blev skadad. Yetman har kvalitéerna men lämnar säkerligen gulsvart för Leksand eller Malmö.

Istället är det gamla trotjänare som ställt upp för laget och presterat i motvind. Lindh, alltid stabil. Leetma utskälld för sina bristfälliga skottkunskaper, går och sätter tre baljor på tre matcher och har under December varit som en torped i baklinjen. Hellkvist, outstanding i inledningen där han ledde allsvenska skytteligan.

Men det räcker inte.
De andra måste följa efter i bredare och större utsträckning.
Vi måste börja ta treorna nu.
Annars är det så gott som kört.