I galenskapens namn.

Jag försöker att hitta något som var positivt igår men den hjärnverksamheten faller platt till marken av realismens kraftfullhet. Nyktert och nyvaket är den skakande sanningen, omtummlande att beskåda från åskådarplats, illavarslande sorgligt och en smula skamlig är detta VIK som knappt lyckas med någonting. Det tragiska är inte detta hårdslående faktum att Almtuna fick se sitt andra mål bestulet av en dommartrio som borde tänka över sina val av yrke. Det tragiska är att pucken faktiskt var inne och att Almtuna borde ha vunnit matchen i full tid. Så dåliga var vi igår. Så illa såg det ut. Ibland står turen på tröskeln och vi låter honom komma in. Välkommet, tack turen.

Nu vann vi inte. Alla lag som inte gör mål förlorar tillslut. Enkelt. VIK kan inte göra mål.

Det är också lätt att i frustration göra en Wallin och ge sig på publiken. Men varför? Till vilken nytta? Ni som var där ska ha beröm Det förvånar mig att så många kunde komma, att så många ville komma frivilligt. 1700 lidande själar, 1700 självplågare, galna i sin passion, dårar i förnuftets tankar men sentimentalt vackert. Vi är ett original på en parkbänk, vi nöjer oss med det lilla, beroende av detta gift som gör oss svaga. Och trots att detta åsamkar oss olidlig ångest så sitter vi där redan nästa dag, med kaffet i hand, flaggan i högsta hugg och hoppet i topp upplyft av adrenalin och lust. Varför? Är det värt det?

Tacka fan för att det är de. Jag vill kalla det förnuft när allt är tungt men skiljelinje mellan galenskap och rationellt tänkande är i den här skepnaden av att vara VIK - supporter jävligt hårfin. Jag söker en diagnos, det skulle vara så mycket lättar att hantera om jag visste vad det är vi alla lider av. Men det står inget om supporterångest i FASS. Fan.

Och bara det att jag kliver upp klockan fem på morgonen en Lördag för att författa ett meningslöst inlägg om ett meningslöst lag i en fullständigt meningslös tid måste vara att betrakta som sjukligt. Det är inte konstigt att folk inte vill se hockey idag. Det är inte konstigt att ingen längre vill åka på bortamatcherna, det är inte konstigt att ingen vill slösa bort sin tid på att stå där på denna gråa läktare och se sig lurad på entrépengen, match efter match. Det är inget konstigt med det Wallin. Produkten VIK är inte tillräckligt bra. Inte tillräckligt för att vanliga hockeyintresserade människor kan avkrävas närvaro i detta mörker. Nej. Mörkret kan du och jag Wallin, dela med de andra hundratals som befinner oss i arenan match efter match. Vi behöver inte sprida denna smitta vidare.

Och när vi så osökt kommer in på denna Bo Wallin så tycks klubben ha vaknat till och tagit till sig lite av den kritik som har riktats mot dom efter Wallins minst sagt osmakliga inlägg på sin dagisblogg. Jag vill inte avslöja någonting men saker och ting är i rullning. Även om det går långsamt så rullar stenen och saker och ting kommer att ske så småningom. Resultatet av detta får vi kanske om några veckor.

Och ja, jag vill fortfarande ha en ursäkt.