Framtidstro 2008 - nattsvart 2009.

Tidningen från förr.
När jag sätter mig i soffan med hundens tunga lurviga huvud i knät och kaffekoppen i ena handen så slår det mig hur orealistiskt och verklighetsfrämmande allting ter sig just nu. Jag kan inte greppa känslan mer än att det bara känns tomt. Tomt och overkligt. På bordet framför mig ligger tidningen "Rinkside". En tidskrift som VIK gav ut innan säsongen 2008 - 2009. Här hittar jag allt från ledare till artiklar och fakta, allt som gör en tidning till en tidning.

Jag buffar undan hunden, som knorrande glider ner på golvet, och tar upp tidningen och börjar bläddra. Första sidan innehåller en snygg layout med en stor bild på Thalberg. Texten säger, Thalberg - jag är en krigare. Sen bläddrar jag vidare. Reklamen tar stor plats och jag bläddrar ytterligare förbi team sportias ccm skridskor och kompositklubbor till ledaren - ordförandens hörna.

Ledare - Cajander har ordet.
När jag läser Cajanders text ackompanjerad av den gulsvarta fanan i övre bild så slår det mig att den verklighet som han förmedlar med sin genuint optimistiska analys om framtiden var sanning då. Det står att läsa följande; En ny spännande säsong i Hockeyallsvenskan står inför dörren/.../ Årets trupp är den klart bästa hittills med spännande nyförvärv som Pär Arlbrandt, Fredrik Johansson, Niklas Olausson,"

Han hade onekligen rätt den gode Cajander där i augusti 2008. Minnena från den säsongen kommer alltid att finnas i mitt och många andras medvetanden. Jag tänker på matchen från igår och bläddrar vidare i denna dåtidens tidskrift publicerad i en anda av framtidstro och optimism.

Johan Tornberg - den långsiktiga planen.
På sidan 14 hittar jag en lång intervju med den man som alla supportrar hyllade som den man som skulle ta VIK längre än på länge. Den hårt arbetande hockeyanalytikern och eldsjälen Johan Tornberg ger sin syn på den kommande säsongen 08/09 och känslorna efter matchen mot Borås föregående säsong när VIK första gången nådde kvalserien. Om den matchen säger Tornberg;
"Jag kom ihåg att jag gick fram till några av spelarna, inte alla för det hann jag inte med. Jag sa till dem att njut av det här, det är sånt här vi förtjänar. Vi jobbar hårt under hela säsongen och de här tillfällerna är få så ta år er."

Enligt artikeln menar Tornberg är hockeyn ett hårt slit och att ledarna vill ha ut max av samtliga spelare oavsett om det är match eller träning. Kraven var höga och målsättningen given. "Vi ska starta där vi slutade, inte tillbaka och börja om från början/.../ Allt handlar om långsiktighet, både för föreningen och för oss i laget och det vi jobbar med. Det gäller ekonomin, det gäller spelet - allt som inträffar ska värderas och sättas in i ett längre perspektiv, det är då man blir framgångsrik i det långa loppet"

Elitserien tillsammans med Tornberg.
Jag bläddrar vidare. Vill inte påminnas om mina egna känslor när jag satte mig för första gången och läste den här artikeln. Hela artikeln andas framtidsanda och jag minns hur jag som läsare ryktes med i konceptet. VIK till eliten - med Tornberg vid rodret. Vid det här laget hade vi tappat Bulan över pölen och oron inför det var nog större än vad jag då erkände. På sidan 16 läste jag om våra nyförvärv inför säsongen 08/09. Och märk väl, hela tiden nämns målsättningen om elitserien inom bara några år.

Tio klubbar sägs ha kontaktat Olausson, enligt Rinksides reportage. Tio klubbar och Olausson valde VIK. I efterhand så tackar vi för det valet men jag kan inte låta bli att fundera vad det var som gjorde att han valde just VIK. Tornberg kan ha haft ett enormt viktigt finger med i det spelet. Artikeln är uppbyggd på positiva omdömen om de tallangfulla spelare som VIK lyckats knyta åt sig och än en gång knyter sig min mage av, ja av vad? Sorg? Saknad? Jag vet inte.

Lindh i vita hängslen.
Jag bläddrar vidare på måfå och hittar Lindh i vita hängslen poserande som värsta JC modellen. Lindh är förövrigt gårdagens hjälte. När han i ren frustration näst intill slår sönder utvisningsbåset så vill man bara jubla. Äntligen. Äntligen en spelare som vågar visa känslor, som vågar visa ilska och frustration och som gör det ordentligt. Jag trodde i min enfald att övriga laget skulle tagga till av Lindhs utbrott, att det skulle fungera som en tändvätska. Men nej, där hade jag fel.

Kontentan av det här som jag skrivit är både skrämmande och mörk. Vi var för inte så länge sen en klubb som bars fram på hoppets och glädjens vingar. Framtidstron var så stark att VIK till och med gav ut en tidning i ämnet. Den här tidningen slänger jag på golvet så hunden vaknar. Han sniffar lite på den men låter den ligga. Jag funderar vidare över livets mening, tittar ut över skallberget genom fönstret och ser bara allt det gråa som omger mig. Jag tar en slurk kaffe och försöker vila mina tankar från hockeyn. Bara för en liten stund.