En sång till Kung Sune.

Tidvis gick det bra igår. Tidvis hade det skakande spelet lagt sig och det var då, i detta mentala uppsving som gick som stötar genom hela matchen, det var då VIK vann. Tacka Leetma för det. Tacka Sperrle för det. För några sextio minuters godkänd hockey var det inte, snarare fanns det stunder av hopplöshet där VIK på nytt föll tillbaka till gamla mönster. Men det tar nog ett tag att slipa en diamant. VIK glimmade stundtals och det räckte.

Jag tänker vara sparsam med hyllningarna. Det är fortfarande otroligt mycket mer att göra innan VIK över huvudtaget når plats sju. Tre segrar, en Leetma i storform och en målvakt som ingjuter trygghet i hela laget gör att resan mot topp sju kan bli en rolig resa för oss Gulsvarta. Det återstår dock att se. Den gamla klyschan, en match i taget, är passande nog det enda VIK måste koncentrerar sig på just nu.

Hylla Kung Sune.
Kung Sune förädlades med en sång igår, med all rätt. Finns ingen i klubben som förtjänar att hyllas mer än honom just nu. Jag vädjar fortfarande till klubbledningen att ta tillfället i akt och hylla den man som gett hela sitt liv till VIK. Ge honom den uppmärksamhet han förtjänar. Låt honom få känna sig uppskattad av en hel arena. Vänta inte. Vad spelar hyllningar för roll om den hyllade inte själv får ta del utav det? Nej, in med Kung Sune. NU!