måndag 11 januari 2010

Nya tider, hårdare tider.


Den dagen då Sundsvall var en förväntad bagatell är förbi. Och framtiden talar sitt tydliga språk. Hockeyallsvenskan blir bara jämnare och hetare för varje år som går. Och frågan är om inte VIK spelat ut sina chanser att på bara några år gå upp i elitserien?

När allsvenskan bantade ansåg nog de flesta dess nödvändighet. Blåbären försvann och i och med det den otroligt dåliga hockey som spelades i templet i mellan åt. Samtidigt som hockeyallsvenskan bantat så har de flesta lag insett vidden av en stark ekonomi och en stark PR-aparat som på ett effektivt sätt väcker livsnödvändiga sponsorer till liv. I och med hockeyallsvenskans kraftigt ökade exponering i media har också de mindre lagen fått chansen att på riktigt göra anspråk på sponsorer.

Och den här utvecklingen stagnerar inte, den rasar vidare i en väldigt fart. Elitserielagen tackar och tar emot och passar på att jogga in sina juniorer i en serie som exponeras minst lika mycket som elitserien och där trycket från supportrar och sponsorer är en del av hockeylivet. I det här klimatet har VIK helt plötsligt tappat fart. Konkurrenterna har sprungit ifrån oss. VIK har inte klarat av att hålla jämna steg med sina hårdsatsande konkurrenter. Leif Rohlin sa i en intervju en gång att det är nio (9!!) lag som har som målsättning att komma topp tre. Bland dom är VIK. Detta faktum berättar mer än någonsin om vilket klimat VIK spelar i just nu.

Det är Sundsvall på Onsdag och ingenting är givet längre.

....
Jag sitter och funderar över en sak. Kalle Rosenberg predikade vikten av att hålla VSK fanan högt och inte bråka. I en dokumentär vädjar han till de sina att hålla sig lugna och inte bråka. Nu när han inte finns längre, undrar hur huliganerna känner sig idag? Är dom stolta över sig själva? Västerås största profil stod för ickevåld meddans småglinen springer runt och slåss och kravallar i vilken stad dom än dyker upp i.

Dom har skändat Kalle Rosenbergs VSK många gånger men tävlar i att hylla honom som bäst nu när han är borta. Rent moraliskt är det förkastligt. Dubbelmoralen har fått sig ett ansikte. Dessa individer borde väll snarare vara glad att han nu är borta så att dom kan få utlopp för sina perversa lustar över våldets mystik. Jag är inte VSKare och det är kanske just därför jag ser det som jag gör. Från min synvinkel är detta ofattbart.

....
Jag vädjar fortfarande till min älskade klubb, VIK, att hylla en utav våra största profiler, Sune Eriksson, innan vi förlorar honom. Kalle Rosenberg hyllas av VSK men Kalle själv får inte ta del utav hyllningen. Låt oss hylla Sune och låt honom få vara med om det. Varför ska vi vara så förbannat rädda för att ta fram människor och hylla dom som hyllas bör när dom är i livet?

Dia psalma har skrivit en låt om att "alla älskar dig när du är död". Sverige är lite så. Du måste dö för att folk ska se dig. Och jag har svårt för det där. Jag vill att mina medmänniskor ska veta när dom gör något bra. Att ge folk uppskattning. Sina nära och kära men också folk som man tycker gör något bra. För i morgon kan allting se annorlunda ut.

Därför vill jag idag hylla dom som kommer till sektion S match efter match.
Ni är guld värda för VIK och för läktaren. Ni är ryggraden och hjärtat i den gulsvarta kroppen. Ni håller upp klubben och sätter puls på läktaren. Många av er har jag sett sen jag började gå på hockey, många av er har kommit senare. Och många år till ska vi stå där och ge VIK vad VIK förtjänar.
Forza.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Märkt att vi ofta har samma tänk;) Förstår inte heller varför inte Sune kan hyllas nu. Har aldrig förstått det där hyckleri som ofta förekommer i Sverige. När man sluta sin tid här på jorden, då kommer ofta alla hycklare fram och talar om hur bra den och den personen var. Säg detta medan personen är i livet. Jag hatar, åtminstone ogillar denna Svenska syn. HYLLA NU.SEDAN ÄR DET FÖR SENT.GILLAR INTE HYCKLARSAMHÄLLET

Anonym sa...

Bra rutet. =)

Anonym sa...

Kalle har visst hyllats vid flertalet tillfällen tidigare. Inte minst på 100 års dagen på stora torget, när han i tårar, sade att de var det största han varit med om. Ett otroligt starkt ögonblick.