lördag 24 oktober 2009

Kapten Lindh möter supportrarna.

(Gruppbild från storsamlingen på skallbergskrogen)

Det kanske är larvigt så skratta om ni vill. Ikväll har jag fällt tårar.
Tårar för att jag känner att saker och ting inte är så lätta så som vi från början ville tro. Tårar för att min kärlek till VIK är orubbligt och helt utan gränser. Att jag inser att den där kärleken jag känner gör att jag faller hårt när det verkligen går åt helvete. Att allting just nu känns tomt och hopplöst. Mitt VIK ligger just nu på en elfte plats i hockeyallsvenskan. En elfte plats.

Det Lindh gjorde för oss supportrar ikväll var stort. Stora män gör stora handlingar. I mina ögon är Lindh just nu den största. Han kliver ut i mörkret för att möta oss arga, besvikna och ledsna supportrar efter matchen. Han står rak i ryggen och säger; Jag är här för er, ställ vilka frågor ni vill.
Det är sådant som skapar legender. Det är sådant som ingjuter respekt.

Låt oss för ett ögonblick glömma bort bedrövelsen på isen och bara försöka minnas detta möte och ta med oss det. Jag kanske är onödigt sentimental nu men det skiter jag i. VIK betyder allt för mig. För mig är VIK större än det mesta. Därför, mina vänner, gör detta så jävla ont. Jag kan inte vara ensam. Jag vet att ni känner samma sak. Frustration blandad med ledsamhet, för att klubben som du och jag älskar håller på att fallera.

Ikväll tänker jag inte ställa några krav på avgångar. Ikväll vill jag bara försöka inse och få in i mitt huvud att problemen som VIK har kanske aldrig går att råda bot på. Att mitt, ditt och vårat älskade lag inte mår bra och att det kan dröja länge innan det någonsin mår bra igen. Jag avslutar med att citera en supporter vid mötet med kapten Lindh; Jag skulle kunna hugga av mig armarna, bara ni började vinna igen."

8 kommentarer:

Anonym sa...

Fy fan va bra skrivet!!!

Håller med i allt. Den texten måste publiceras på fler ställen!
Och författaren bör göra det, go for it Hängiven Gulsvart!

-hängiven gulsvart- sa...

Tack. Det var extremt mycket känslor som gick genom mig och många andra igår. Vissa killar där ute har jag aldrig sett så bedrövade, det var hårt.

Jag ska fråga supports styrelse saker som vi i framtiden kanske kan göra, om det fortfarande finns ork och engagemang.

Alla ni som läser här inne och på alla andra supportersidor, fortsätt att gå på hockey. Fortsätt att stötta VIK. Det är det bästa vi från läktarhåll kan göra.

Forza Gulsvart.

Anonym sa...

Riktigt bra skrivet! Blev nästan en aning tagen. Såg föresten
verkligen hur ilsken och arg du blev efter allt igår, och det förstår jag, det blev jag med. Riktigt kul även på skalis. Du har verkligen kärlek för laget, gammelräv;)

Nu jävlar vänder vi det här, vi ses på R/S! FORZA GULSVART!

Anonym sa...

Din senaste text finns nu mer på Facebook ;-)

Kanske dags att starta en grupp i Facebook....

-hängiven gulsvart- sa...

haha... bara roligt om den kom till användning. =)

GurkAnn sa...

Så underbart fint skrivet. Tårarna är svåra att hålla tillbaka när man läser det du skriver. Tack för att du vågar dela dina känslor!

Anonym sa...

Namn: GurkSnark » Svara på inlägg
Sänt: 2009-10-27 13:20:21
Allvarligt talat, vad är egentligen hela den här grejen med Gulsvart Ultras. Varför väljer man som hängiven supporter att stå och heja på sitt lag i egenskap av medlem i något som kallas Ultras?

Lagets färger är gult och svart, ändå dominerades flaggorna under Boforsmatchen av färgen GRÖNT! Hallå!"

Jaha okej, vad har denna person i mot Ultras:S Utan Ultras vore Rocklunda och läktarkulturen lika dålig som ÖRebro om inte sämre....
Och vad menar han med att flaggorna är gröna :S..

(tog det från SvenskaFans.)

-hängiven gulsvart- sa...

GSU gör ett sjukt bra jobb och ett jävligt viktigt arbete för den gulsvarta läktarens fortsatta liv och rörelse.

Han är säkert en mycket ensam människa. =)