Intervjun fick mig att spy.

När jag läser intervjun med Fredrik Nilsson på vik.se mår jag riktigt illa. Jag mår så illa att jag sitter och parerar mina kräkreflexer. Magen vänder sig ut och in och reagerar kraftfullt på Nilssons uppenbara försök att visa sig medietränad.

Nilsson skulle kunna bli politiker. En politiker som svikit sina väljare, fifflat med skatter och supigt på bordell. Nilsson skulle bara lägga huvudet på sned och le lite så där pillemariskt och säga ungefär i stil med; - Vi ska analysera detta och gå vidare.
Eller så skulle han säga; - Jag personligen känner en stor revanschlust. Jag känner energi, utmaning.

Nilsson spyr ur sig klyschor och floskel och det är fan i mig ett under att vik.se valde att publicera intervjun. Den visar ingenting. Intervjun är helt smaklös och i sammanhanget fullständigt onödig. Nilsson bjuder inte på ett skit. Inte någonstans visar han att han är heligt jävla förbannad, att spelarna underpresterat å det grövsta samt att kraftfulla åtgärder väntar. Nilsson visar inget av detta. Han fortsätter att ge oss klyschor som, "vi tar onödigt många utvisningar idag", "Vi gör en bra första period" eller "Vi koncentrerar oss på hockey".

Det känns som om VIK skyddar sina spelare och behandlar dom som ett gäng smågrabbar. Att spelarna i VIKs A-lag ska på alla vis skyddas från alla former av kritik. Tränarna tuggar tuggummi, ler in i kameran och skyddar sina spelare genom att ge oss klyschor. Jag känner inte frustrationen. Det jag ser är ett gäng gubbar som skiter blanka fan i om VIK vinner eller inte, bara grabbarna i alla fall gör en bra period.

I går kväll fick några grabbar nog. Resultatet hittar du i inlägget ovan.