Hockeyn känns avlägsen. Bloggen konstaterar att intresset för VIK just nu är rekordlågt. Med all rätt kanske. Någon gång måste folk få vila och kunna njuta av sina Noggers och kylda läskedrycker på någon fullpackad badplats invid någon skitig sjö. Jag som är uppvuxen med milslånga badstränder, vit sand, långgrunt, sandbotten och sandbanker har aldrig förstått charmen med att trippa ner till Björnön eller Lövudden. Begreppet "blålera" var för mig fullkomligt främmande tills för bara några år sedan och inget jag vill stifta någon närmare bekantskap med.
Men även om hockeyn känns avlägsen, solen värmer i nacken och mjukglassen smälter bort innan man ens hunnit tagit ett slick så får ni inte glömma VIK Hockey supports årsmöte den 4:e Juni. Viktigt, viktigt.
Tills dess kommer jag hålla bloggen på halvfart och lägga undan vissa framtidsproject tills intresset sätter fart igen. Hade lovat er intervjuer med lite läktarfolk, men det får vänta känner jag. Ingen idé att göra av med allt krut under lågsäsongen.
Bilden föreställer min hund på Norra Öland. Stranden är ungefär 150 km, med ca en mil sandstrand. Just där är vi på Södra delen av stranden som bara innehåller havsslipad sten och stora raukar och stenblock som fallit ner över viadukten. Platsen kallas Raset och är ett populärt ställe för ungdomar att festa och grilla på. Sandstranden ser ni i bakgrunden som en vit remsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar