Ta debatten på riktigt.

Huligankulturen - en trend.
I och med att fotbollen i Sverige sparkat igång så har givetvis den obligatoriska och årliga debatten om huliganvåldet också blossat upp. Uppslag i tidningar ger sken av att i arenaidrotten följer våldet och som en direkt följd av detta ser vi nu debatten tas på många håll och kanter. IFK Göteborgs supportrar har uttryckt upprörda känslor när tidningen GP valde en krigsrubrik efter mötet med Djurgården istället för att hylla Änglarna för den stora segern mot 08:orna.

Men det är inte bara i fotbollen som huligankulturen, eller casualskulturen, har sitt livsrum. Även bandyn och också till viss del min egen sport - hockeyn, har upplevt liknande händelser med bråk i samband med matcherna och arenorna. Det är en trend som jag tror kommer att hålla i sig och till viss mån växa. Framför allt nu när stockholmshockeyn fått sig en uppsving och börjat attrahera subkulturella grupper från andra sporter.

Debatten är sned.
I brist på annat att göra satt jag nu i morse och kollade på reprisen av Torsdagens debatt i SVT med Janne Josefsson som avhandlade just detta med våldet kopplat till arenaidrott. Även om bara fotbollen diskuterades så anser jag att debatten är aktuell i alla samanhang, även inom ishockeyn. I sak gick debatten ut på ansvarsproblematiken. Vilka tar ansvar och vilka är skyldiga att ta ansvar? Klubbarna själva? Polis? Ordningsvakter? Ska högriskmatcher spelas på vardagar eller tidig söndag? Vinklingen var snäv, alldeles för snäv och debatten missade många och avgörande poänger i sak.

Politikers ansvar.
Huligankulturen, eller casualskulturen har med samhällets tillåtelse, fått slå rot och sätta sig bland dagens ungdomar. Det är i denna provokativa tes som jag anser debatten bör tas. Samhällets och politikernas ansvar för våra ungdomar som är en stor del av svensk population. Politikerna måste börja ta ansvar för dels det rådande samhällsklimatet som dom själva varit med och skapat men också ta ansvar för den fördelningspolitik som till största del drabbat unga människor. Huliganism och ligism är inte en produkt av att arenaidrott råkar spela sina matcher på en sen Fredag. Det är en absurd tanke och en desperat anklagelse. Huliganismen är en produkt av social- och kommunalpolitisk nedrustning, av politikers ovilja att ta ansvar för sin egen politik samt medias och också modeindustrins orimliga krav på svenska ungdomar i dag.
Där har vi debattens kärna. Men den debatten vågar ingen ta.

Kärlek och hat.
Dock skapar arenaidrott känslor. En polare sade en gång på en fest, "Om jag ska förklara detta för min flickvän så är jag fullt övertygad att hon inte skulle förstå." Och så är det. Jag tror ingen utomstående kan förstå att laget i mitt hjärta betyder så mycket för mig att jag skulle kunna göra, om inte allt, så väldigt mycket för denna övertygelse. Med kärlek kommer hat som i en naturlig följd. Du exploderar av ohämmad glädje när laget vinner segrar över rivaler men kan i samma sekund skaka av ilska om det skulle bli förlust. Känslor, mina vänner, är inte bara kärlek. I en människas känslospektrum ingår alla ingridienser. Hat, kärlek, ilska, glädje, sorg - allt det där upplever vi under en säsong. Inget konstigt med det och jag anser att det är de vackraste som finns.

Länken till Debatt.
http://svtplay.se/t/103450/debatt