Jag är stolt.

Någonting som jag är riktigt stolt över stavas med tre bokstäver. GSU. Gulsvart ultras har vuxit, blivit slagkraftiga och spridit sitt namn över hockeysverige. Men det är egentligen inte det som gör mig knäsvag av stolthet att få vara en del utav ett stort gäng av grabbar med hjärta och mentalitet på rätt ställe. Vi har alla en sak gemensamt - att älska VIK av hela våra hjärtan, med alla våra resurser och sprida den levande läktarkulturen på ett sätt som gynnar våra grabbar på isen. Det är ultras. Det är vad ni redan nu förstår, ett sätt att stötta sin klubb, i med och motgång. Vi står där vi står, oavsett tidigare resultat eller motstånd.

Och vi står inte bara på läktaren med våra emblen och sjunger. Vi går stolta med våra halsdukar genom städer, på krogar och inför folk som har förutfattade meningar om oss. Vi låter oss märkas på alla de arenor som vi besöker, vi sjunger in oss i människors medvetande så att namnet GSU ständigt förknippas med de bästa av de bästa. Vi är stolta, vi är fanatiska och vi alla älskar VIK.

GSU ska representeras i alla de städer som vi besöker, i alla de länder som vi semestrar i, på alla uteställen som vi festar på. Att vara en ultras är att vara hängiven oavsett tidpunkt. En i ultras sade till mig: "När jag såg en bild på GSU - banderollen som hängde från en hotellbalkong i Turkiet blev jag rörd."
För det är så det ska vara.
Vi är hängivna och stolta.
Vi är GSU - sveriges bästa ultras.