Förlust igen mot ett så kallat skit och gris lag och jag börjar bli orolig för hur spelarna mår, rent psykiskt. När ingenting fungerar, varken kollektivt eller individuellt. När våra "stjärnspelare" aldrig kommer till sin rätt och när slitvargarna känns mediokra och när det inte är första gången VIK visar upp ett halvdant spel, då måste vi gå in i laget, söka problemet och försöka rätta till det.
VIK spelar ibland som om dem alla hade en varsin skarpladdad pistol i nacken, panikartat utan någon tanke bakom spelar dem och hoppas för allt i världen att pucken ska gå rätt. Det saknas struktur och disciplin i många beslut. Man kan likna det med den där dumma blondinen i första screamfilmen som springer för sitt liv, gör allt fel och springer tillslut rakt i famnen på mördaren. Så känns det med VIK idag.
Har dem för höga krav på sig? Känner dem att målet att nå topp tre är så pass stor att spelet låser sig? Skulle spelet bli bättre, och spelarna mer harmoniska, om ledningen sänkte kraven för det här laget och lät dem bara spela - match för match? Är VIK ens ett topp tre material? Och hur ska vi kunna kräva topp tre av ett lag som är så pass ojämnt som VIK är?
Många frågor.
I sinom tid får vi svaren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar