VIK ska inte bli ett nytt Björklöven.

På Söndag står vi samlade igen. Kortet togs när allting hade en mening - Örebro invasionen.

Björklöven idag men jag känner verkligen för att utnyttja Söndagens stillhet för att rehabilitera mig själv. En tanke som aldrig annars skulle ha slagit mig. Men någonstans bortom förkylning och stress inför en fullproppad vecka så känner jag mig så förbannat besviken, ledsen och ja, kanske till och med sviken. Det var inte så här det var tänkt att VIK skulle avsluta serien hockeyåret 2009/10.

Med flera omgångar kvar efter att ha spelat upp sig något så när efter nyår så finns det inte längre något hopp om den avslutning som vi alla gick och hoppades på. Ett hopp som brunnit länge och väl, detta hopp som drivit en att vilja se ljuset och vilja stötta i detta brutala mörker som trots allt har vilat över truppen från dag ett i höstas. Och AIK som pratade om en promenad i parken när dom kom till ABB - arena. Det var ingen promenad, det var ett mord. Ett hänsynslöst mord på det hopp vi alla burit och som kunde ha inneburit en liten förlängning på säsongen. Då insåg till och med jag att det var kört. Och den insikten kunde jag inte riktigt bära.

En vecka efter hockeymordet känner jag fortfarande en hopplöshet och en tomhet jag inte känt sen evigheters tid då ingenting egentligen spelade någon roll. Idag spelar saker en större roll. VIK har som mål att ta sig uppåt, i år tog VIK många och stora kliv tillbaka. Detta är det mest sorgligaste med hela den förlorade säsongen. Om satsningen stannade av en smula inför den ekonomiska krisen i världen så tog den ett absolut abrupt slut just efter en säsong likt denna.
För ingenting har fungerat. Vem vill spela för en klubb som skakar så fruktansvärt i sina grundvalar att klubben inte kunnat resa sig på en hel säsong? Björklöven har fortfarande inte hämtat sig och nu har två säsongen runnit ut i Umeåälven. Jag är livrädd att detta ödet också ska drabba gulsvart.

Därför tror jag att VIK behöver förnya sig och genom detta markera en gräns. Nu och då. Före och efter. VIK behöver rita upp en skiljelinje som ska markera avstånd från det förflutna och startskottet för framtida satsningar. Hur detta ska genomföras är upp till VIK Hockeys medlemmar, det är medlemmarna som bestämmer hur föreningen ska se ut och i vilken riktning vi ska gå i framtiden. Vilken dörr ska VIK ta mot säsongen 2010/2011? Ska vi stå kvar i samma rum och hoppas på att den här säsongen var en serie olyckliga omständigheter som aldrig mer kommer att upprepa sig, eller ska vi ta och öppna en del stängda dörrar för att inte hamna här igen? Viljan måste finnas till förändring annars är jag rädd att VIK blir ett nytt Björklöven.

Att jag lämnar walk over idag var inget lätt beslut men ett ganska logiskt beslut. Kanske jag på ett barnsligt sätt vill göra en liten markering för klubben att även de trognaste har en smärtgräns och att den gränsen just nu är nådd. Men jag ser fram emot Söndagens resa som ska bli lite utav en terapiresa där vi samlas, samtalar, dricker oss glada och tackar av grabbarna på isen. Inte för att säsongen har varit bra, utan för säsongen som kommer ska bli bättre. Vi måste trots allt visa att vi som finns kvar, vi få som finns kvar, att våran kärlek till VIK är gränslös.