Föreningslivet, inte alltid vackert.

Föreningslivet har sina baksidor.
Nu höjs rösterna runt VIK och en helt annan bild kryper fram om föreningslivets baksidor:

Utåt etablerar klubben en fläckfri fasad i sin relation mot omgivningen. Bilden av ett harmoniskt VIK är så fastnaglad att få, eller snarare ingen, väljer att se hur föreningslivet kan tära på relationer, skapa intriger och på sina håll skapa missnöje. Än mindre kritiseras bilden av ett genuint och gemytligt VIK.

"Kanslist-skandalen", en i raden av frågor.
Varför splittrades tränartrion som enligt planerna skulle ta VIK till Elitserien? Varför lämnade Johan Tornberg bara veckan efter att han sagt i VLT att han ser en framtid i VIK och att han mycket väl kan tänka sig kliva ner i båset igen och ta över? Enligt VLT:s hockeykrönikör var det näst intill bestämt vilka som ska träna VIK säsongen 2009/2010. Tornberg, Ivarsson och Popovics. Varför valde Poppe att åter igen svika laget han fostrats i för att åter igen gå till Södertälje? Varför skriver spelare på för andra lag under en brinnande kvalserie?

Varför uppstår en sådan sak som "kanslist-skandalen"?

Det har höjts röster om att vi som supportrar inte får glömma att det trots allt är viktigt med kritiskt tänkande. Att vi ifrågasätter det självklara och okrossbara i argumenten om VIK och den mediala bild som klubben strängt vidhåller som sann. Sanningen är ofta mångsidig beroende på vem vi frågar. Oavsett vad saken gäller. VIK är inte undantaget, menar dom.

Bloggen har fått möjligheten att stifta bekantskap med en helt annan sida av VIK. En sida som berättar om ekonomisk snedprioritering och där åsikter som är av oliksinnad natur effektivt körs över. VIK vill vara rent kanslimässigt en elitseriemässig förening som driver framgångar både på marknaden bland sponsorer och i förhandlingar med spelare som i sin tur kan föra framgångar på isen. VIK har på ett effektivt sätt drivit detta, inte helt utan uppoffringar. Uppoffringar som utåt sätt har skapat det där proffsiga VIK som vi supportrar är vana vid att se. Men där uppoffringarna också skördat vissa offer.

Ett nyttigt offer.

Frågan om den senaste skandalen på kansliet är ett sådant offer? Ett nyttigt offer, men som dock skapar fraktioner. Frågan är vad den relativt skygga och tysta Tomas Cajander har för roll i VIKs organisation, ifrånsätt att han är ordförande i den styrelse som tillsatt kanslipersonalen? Frågan är berättigad på flera olika sätt. Dels är han högsta hönset, tuppen i hönsgården, och dels sitter han på en post där han har det yttersta ansvaret och därmed också den som kommer stå tillsvars när vinden blåser snålt.

Christer Brostedt, förra VIK-ordföranden, tog debatten och den mediala uppmärksamheten på ett effektivare och öppnare sätt än Cajander. Brostedt var ansvarig och visade också öppet vilken roll han hade i klubben. När det väl gäller är det inte på Eklunds ansvar längre.

När kanslist-affären uppdagades för några dagar sen i en förvånansvärt liten notis i VLT så var det Anders Eklund, klubbchefen, som förde talan. När Johan Tornberg valde att hoppa av så var det Eklund som stod för citaten. Likaså under de flesta tillfällen då VIK stått under medial uppmärksamhet. Skillnaderna är tydliga mot hur det var under Brostedt. Även om Eklund är en person som gör sig bra i media så kan vissa tillfällen kräva att Cajander yttrar sig. Vilket han väldigt sällan gör.

Men Eklund gör det bra, det kan ingen ta ifrån honom. Frågan är snarare rent organisatoriskt hur pass involverad Cajander är i hur arbetet pågår uppe på kansliet. Det är ytterst viktigt att inse som åskådare och läsare till denna blogg att sanningen är individuell. Att klubbchefen med personal gjort ett bra arbete ser vi genom att VIK levererar resultat både ekonomiskt och sportsligt. Utåt sätt mår VIK förträffligt bra och detta trots den finansiella kris som råder på marknaden. Men framgång kräver uppoffring där de ledande figurerna måste ta beslut som inte alla gånger går att försvara ur ett rent moraliskt perspektiv. Som anställd eller idéelt arbetande, som spelare eller lagledare så kommer det aldrig att finnas något skydd mot "negativa" beslut eller plötslig varsel. Idrotten står helt utanför de fackliga normerna och har alltid gjort. På gott och ont.

Egna reflektioner.
Bloggen är en hängiven förespråkare av Eklund och Rohlin och anser att de gör ett fullgott arbete med organisationen. Jag har dock i dagarna grubblat över varför vissa saker tycks ske så plötsligt och så tvärt inom våran älskade klubb. Tornbergaffären fick mig kanske att inse att min klubb, den som brinner som en varm låga i mitt hjära, inte är perfekt. Vem är perfekt? kan vi kräva perfektionism? Kan vi kräva att VIK är en framgångssaga helt utan slut där missnöje och plötsliga avsked inte existerade? Vi kan alltid önska att det var så. Att kanslistaffären inte existerade, då hade jag aldrig skrivit det här. Nu känner jag mig tvingad att inse att även solen har sina fläckar.

1 meddelande:

**** ******* är på semester och kommer åter den 27/7.

Tack för ditt mejl och välkommen åter.