Igår såg jag ett avsnitt av debatt som handlade om hockeyvåldet och den värdegrund och ideal som ligger bakom slagsmålen. Jag personligen är inget större fan av Janne Josefsson och hans sätt att leda ett debattprogram. Josefsson har svårt att hålla inne med sina egna personliga känslor och visar det tydligt och öppet vid flera tillfällen. Han låter de människor som delar hans uppfattning tala fritt meddans han behandlar den andra partern mycket mer återhållssamt. Att opartiska SVT anställer en sån uppenbart partisk programledare är för mig en gåta.
Nåväl, hockeyvåldet var ämnet. Janne Josefsson kallar hockeyn som sport för ett gladiatorspel och får medhåll från flera håll.
Jan Hansson, Journalist: "Varje idrott har ju sin speciella kultur men ishockeyn skiljer ut sig genom att det är den enda idrotten egentligen som tillåter slagsmål på banan och det är mycket märkligt./.../"
Jan Hanssons arbetsgivare kan inte vara särskilt lyckliga efter ett sådant uttalande. Jan Hanssons argumentation är bristfällig om än inte rent felaktig. Som journalist och sportchef, (hur nu han kunde blivit sportchef) så bör man kunna regelverket i ett utav sveriges största sporter. Jan Hansson bör också vara medveten om att regelverket snarats åt på senare år vilket ger dommarna rätt att utvisa och straffa spelare för minsta lilla knuff i ryggen. Ishockeyn tillåter inte våld på banan, Jan Hansson. Ishockeyn håller på att förvandlas till en bandysport med alla de nya och striktare regler. Det, Jan Hansson, Janne Josefsson och alla ni andra, är ren fakta.
Debatten är vriden så att slagsmålen och straffskalan kommer i fokus. En man, som uppenbarligen lider av någon svårartad bitterhet mot ishockeyn som sport i allmänhet och manligheten i synnerhet, vill till och med diskutera genusperspektivet och hur män fostras in i en våldskultur genom ungdomshockeyn. Detta kanske är en relevant diskussion på en bokcirkel med dekadenta och svårt haschpåverkade ungdomar från feministiskt initiativ, men inte just här och nu.
Josefsson missade hela poängen med slagsmålen inom ishockeyn och det handlar om lagmoral, lojalitet med sina kamrater och att stå upp för varandra. Ett slagsmål uppstår inte bara från intet. Flera incidenter under en hel match kan skapa ett slagsmål. Slag, hugg, glåpord, fula tacklingar, armbågar ja allt som en hockeyspelare i dagens elit får utstå. Självfallet ska ishockeyspelare i regel hålla sig iskalla i många situationer. Arto Blomsten, VIKare två säsonger innan konkursen, sa detta bra. "var iskall". Men attackeras en spelare av motståndaren som uppenbart är ute efter att skada, ja då måste övriga stå upp mot den killen och ge igen.
Varför? För att du försvarar ditt lag, du försvarar din lagkamrat och du visar att ingen ger sig på oss på detta sätt. Kollektivet framför allt. Du försvarar kollektivet, laget, och ger laget en sporre att tåga vidare. Svårare än så behöver det inte bli.
Ni som vill se debatten om hockeyvåldet kan gå in på denna länk. Ni får spola fram till ungefär mitten.
http://svtplay.se/v/1434429/debatt/del_4_av_17
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar