Jag tror inte på...

Det var tvivlarnas dag i går. På radion fick folk ringa in och uttrycka sin tvivel över diverse stora och små ting. Allt från facebook och twitter till större ting som faktiskt är värda att debattera. Gud, människan, kärleken, stora frågor som gäckat filosofer och tänkare genom historiens gång. Intressanta saker som kräver både tålamod och tid till eftertanke.

Jag har en lista på saker jag inte tror på, saker som jag anser är värda att filosofera över, kanske till och med mer än Guds existens, människans påstådda godhet eller de sociala mediernas status om trettio år. Här, Christer Lundberg och Morgan Larsson i P3s "Christer", kommer min "Jag tror inte på" - lista.

Jag tror inte på:

Små rinkar.
Vad är meningen med små rinkar? Modern hockey my ass. Det liknar amerikansk fotboll på is där övergödda backar med sprutande fradga tar livet av varandra eller någon stackars liten jävel som faktiskt vill försöka spela hockey. Okej, jag gillar också fysisk hockey, det är liksom hela grejen med hockey. Men hockey ska inte vara en sport där den tjockaste vinner. Sen blir det lite mycket tennis för min smak. En hockeypublik runt en liten rink ser ut som dom är på en US open tävling. Fram och tillbaka, från höger till vänster, från vänster till höger. När forwards blivit slaktade av mean machine linen så brakar det loss rakt på åt andra hållet. Givande? Nej.

De allsvenska lagen.
Nej, det gör jag inte. Ingen utav de allsvenska lagen kommer gå upp i år, igen. Rögle och SSK är visserligen mindre bra än resterande av elitserielagen men fortfarande för bra för de allsvenska lagen. Och vist, att gå in i ett negativt kval kan för moralen vara en nervig historia. Men även den tesen kan krossas genom lite sunt förnuft. Här kommer lag som är vana att få pisk i var och varannan match och ställs helt plötsligt mot motstånd som är hanterbara. Detta kan bli en jävla boost för dessa slagpåsar som äntligen får ge igen. Rögle kommer genom detta påstående äta Leksand på deras hemmaplan inför en fullsatt arena som bara längtar efter något att jubla över. Så ja, det blir resor till byn även nästa år. Lucky House, se upp för här kommer gulsvart.

Folk som låter trevliga i telefon.
Det kan tyckas vara cyniskt, men jag tror att rösterna många gånger ljuger. Ett exempel. Undertecknad ringer en restaurang i Leksand för att boka spritfest. Damen i andra änden ger ett trevligt intryck och jag får känslan av att vi kommer bli bra omhändertagna av glada krögare som får chansen att sälja lite alkohol på en i vanliga fall ekonomisk död Söndag. Men icke. Så hädanefter tror jag inte på folk som låter trevliga i telefon.

Roger Melins lugna yttre.
Nej för fan. Karlen skrämmer livet ur mig. Det är något med den stora kroppshyddan, den intensiva blicken i kontrast med hans lugna och näst intill sövande röst. Roger Melin måste vara en mördare eller något ännu värre. Man kan ju fundera fram och tillbaka hur en till synes ypperligt kontrollerad och ja, nästan björnaktig, farbror kan ha fått en sån disciplin på ett gäng ungtuppar. Långt under Hovet någonstans i de snåriga kulvertarna bortom Niklas Jihdes Tintinfrilla förvandlas Roger Melin till en varulv. Ja, så måste det vara.

MrMadhawk.
Jag tror inte på någonting som den mannen skriver.

Att Hockeyallsvenskan står för sina ståndpunkter.
Nej, det låter märkligt i mina ögon att ett förbund vars medlemmar förespråkar fler lag i elitserien samtidigt har en serie som i stort sätt är stängd. Borde inte hockeyallsvenskan gå i bräschen och föregå med gott exempel? Borde inte hockeyallsvenskan öppna upp grinden mot ettan och välkomna fler lag att söka lyckan i den näst högsta serien? Men samtidigt vet vi att hockeyallsvenskan bantade och ströp införseln för att försöka bibehålla en viss standard. Låter detta bekant? Kan vi förstå elitserielagen i deras strävan efter att värna den höga standarden? Det tål att tänkas på.

Christian Larriveé.
All heder och beröm åt Larven men stannar gör han inte. Jag tror inte heller att han är särskilt sugen på att stanna oavsett vad han artigt och medietränat sagt i ortsbladet. Det är inte så att jag vill svärta ner Christian Larriveé och hans heder. Nej, tvärt om. Larriveé är en sådan spelare som vill framåt och som hela tiden visar viljan att utvecklas. Att stanna i gulsvart skulle motarbeta den bilden. Så nej, Larven har vi sett för sista gången. Jag hoppas jag har fel.

Bantning.
Nej, jag tror verkligen inte på bantning apropå absolut ingenting. Här svänger det snabbt. Däremot tror jag på träning och god, varierande och regelbunden kosthållning. Där har ni receptet. Fan, äntligen fick jag säga det.

Våren.
Nej, det kommer nog ingen vår i år.