Det är kontrasternas vinter. Från allt till inget till lite. Det har inte funnits överdrivet mycket att skriva om. Detta blandat med "jag har så sjukt mycket annat att tänka på" har lätt till ett litet tapp i denna blogg. Nu finns det dock en del att prata om. Varför? Jo, det ska jag tala om. Janne Karlsson är åter på VIKarnas läppar efter Gerdins inslag. Jannes meltdown på presskonferensen är ett unikt litet ögonblick i svensk hockeyhistoria.
Så vad ska man tycka, anse, säga, skriva? Att Herr Karlsson är en knippe purjolök, smurf, tomte? Att Herr Karlssons förmåga att "brinna inne" bara är löjeväckande och roande för andra att beskåda? Nej, den fällan är ganska lätt att gå i. För ett tag sen skrev någon att jag var populistisk. Han kanske inte använde just det ordet men att jag helt enkelt vände kappan efter vinden i mina inlägg. Okej, men om jag säger så är. Herr Karlsson är precis en sådan Karlsson jag skulle vilja se i VIK. Med hela sitt register av meltdowns.
Varför? Nilsson säger det själv, Karlsson är en känslomänniska. Att han lackat ur offentligt tyder ju på det men också flera andra saker. Janne skapar utrymme i press åt Växjö och han gör det med bravur. Sist han fick Roger "stora björn" Melin ur ballans så var Växjös tränare på de flesta risktäckande mediers läppar. Lilla byn med sitt hockeylag mitt inne i de småländska skogarna fick plötsligt utrymme i press och medier.
Men han skapar inte bara gratis reklam. Han sänder ut signaler att Växjö är ett lag som satsar. Att ett lag som Växjö inte nöjer sig med att åka upp till vanligtvis svåra Rocklunda i Västerås och får stryk av VIK. Nej, det är bara vinst som gäller, oavsett motstånd, oavsett arena. En liknande inställning signaleras inte lika tydligt ut från den gulsvarta bänken. Förluster på i förhand svåra bortaisar ses mellan fingrarna med bortförklaringar som "vi gör det bra och de är svårspelat här uppe, men grabbarna gör ändå en bra match".
Jag är less på mjäkiga farbröder. Jag vill ha meltdowns. Riktiga tjurskallar. Jag vill ha enögda, jävliga, sura och förbannat hängivna tränare. Inga medietränade analytiker som bortförklarar varje förlust. Ge mig en Karlsson.
Och sen till den avgörande frågan som de flesta nog ställer sig. Vad fan gör Almtuna i kvalserien? Jag menar, bara själva påståendet, att Almtuna ska spela kval till elitserien, är komiskt och faktiskt löjeväckande. Men detta har en allvarligare sida också. Att en del allsvenska lag inte riktigt kommit upp i standard i år. VIK är ett utav dom. Men så kan det gå och genast fick muppsala chansen att se kvalseriehockey. Avundsjuk? Så fan heller. Vi har kvartsfinal med juniorerna på Söndag. Mer än så känns överflödigt att skriva.
För det är väll detta som har hänt i stort sätt. Sandström är VIKare ett tag till tills någon cigarr-rökande jänkare ser till så att han packar trunken och glider över pölen. Själv ser jag fram emot att få jobba på Söndag. Många, många år sedan jag såg fram emot en arbetsdag. Men så blir det när man helt plötsligt ramlat in på det man länge velat syssla med. Bloggen ligger på sparlåga men jag kommer snart igång på riktigt så snart jag landat med nya sysselsättningen. Mycket som snurrar i skallen.
Vi syns i marschallens skugga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar