Tumult i Nyköping.

Förändringens vindar...

En ny Allsvensk serie gör entré. Superallsvenskan slopas och ersätts med att de fyra bästa lagen i Allsvenskan får vara med och slåss om elitserieplatsen i Elitkvalet. Säsongen var 2006, VIK stod inför omvälvande förändringar som, enligt min mening, var skillnad mellan succé och fiasko. Skulle VIK trampa vidare mot Eliten krävdes det åtgärder som skapade positivitet och engagemang i leden - även hos oss supportrar. Skulle VIK stagnera och ligga och skvalpa som ett allsvenskt mittenlag, eller ville vi mer än så?

Efter succén året innan, säsongen 2005, slog vi ut Rögle efter två raka matcher varav den sista nere i Ängelholm gick till sudden. Vinden hade vänt, som Petter skulle säga. Men vinden vände från stark medvind till bitande motvind på bara en handvändning. Nästa omgång i playoff serien anno 2005 stod Nyköping för motståndet. Då var inte Nyköping så som dem är idag, vingklippta och nere för allmän räkning. Då hade Nyköping Hockey fortfarande ett lag som kunde och ville vinna. Dem var stora skridskostarka och spelade mycket fysiskt. Ett lag som VIK skulle kunna vinna emot om dem kom låss från grishockeynivån som NH skapade och började öppna upp deras försvar, genom att spela puck och åka mycket skridskor.
VIK fick stryk i första matchen borta. Besvikna fans provocerades av de tillresta vakterna och tumult uppstod utanför arenan.

Även om VIK lyckades vinna hemmamatchen så föll vi åter igen nere i Nyköping mot ett mycket taggat NH. Säsongen var över och den summeras på bästa sätt genom att påstå att vinden trots allt blåste åt rätt håll. VIK visade att dem ville vara med och slåss, att staden, laget och fansen förtjänade ett elitsattsande hockeylag i Västerås. Nästa säsong, menade folket och ryktena, skulle VIK gå ännu längre. Idag vet vi bättre.
säsongen 2006 var händelserik på alla möjliga olika sätt. Men två avgörande faktorer gav oss fans ändå hopp om framtida segrar.
Dessa två stavas Pär Bäckman och Johan Tornberg