Då Rögle blev en mumsbit.

Hyllade och älskade...

Om jag förklarade åren 2000 till 2003 som de roligaste åren som VIKare så fortsatte VIKs mål mot eliten i ett allt mer haltande tempo med svaga resultat som följd. Ni minns de ständiga omvägarna genom Play OFF genom att ha missat superallsvenskan, som det hette då, med futtiga 3 poäng. En vän till mig hävdade bestämt att det hade och göra med att VIK förlorade en grismatch mot Almtuna tidigare i början på säsongen.
Kanske, eller kanske inte. Play OFF blev det i alla fall. Året var 2005.

Året innan tog de gulsvarta krigarna sig till superallsvenskan genom att komma bland de fyra bästa i grundserien. Om jag inte minns fel vann VIK den avgörande matchen borta mot Nybro. Spelarna hyllades som kungar när de äntligen rullade in på Rocklundaområdet med spelarbussen. På plats väntade vi, ett hundratal VIKare som hade trotsat kylan och den långa natten för laget vi älskade. Det var tider då VIK var unga, då VIK skulle vara med och se för att lära. Då var fansen fortfarande positiva efter två års partande genom de lägre serierna. Det var tiden då Pelle Bäckman fortfarande var Kung Bäckman med hela Västerås.
Tiden innan han valde bort oss mitt i en brinnande säsong.

Men Play Off 2005 var en dramatisk företeelse som kräver sina skrivna rader. I första rundan skulle VIK stöta ihop med Rögle. Det var nog ingen som egentligen på allvar menade att VIK skulle slå ut Rögle. I alla fall inte på det sättet som dem gjorde det på. Vinst hemma inför ett fullsmockat hockeytempel och en euforisk publik hyllade sina hjältar. Jag kan minnas den matchen med stolthet. Samtliga lagdelar stod upp för klubbmärket och golvade till Rögle på hemmaplan. Men hemma är alltid hemma. Borta skulle bli en större utmaning. Vilket det blev. Men vilken avslutning sen.
Till er som var där. Grattis. Ni har skapat er ett minne för livet.

En vän till mig säger: Fråga mig vad jag gjorde och var jag befann mig när VIK slog ut Rögle i sudden death i Ängelholm, fråga mig det och jag kan ge dig ett fullständigt svar.
Så sant. Nog minns vi alla den matchen.