Finns bara ett gulsvart.

Jag på väg till Gävle för att se Brynäs - VIK i kvalserien.

__________________________________________________________

I nöd och lust...

Jag har försökt och förklara det där länge för folk som inte riktigt hänger med på vad man gör.

Att kärleken till sitt lag kan väcka lika mycket känslor som vilken annan kärlek som hälst. Kärlek som kärlek. Kärlek är passion och lycka i salig blandning med övriga känslor såsom frustration, ilska och irritation. Nog har Gulsvart irriterat mig många gånger, nog har man velat slänga halsduken i svartån och bara skita i allting - gå hem och låtsas som om det regnar.

Men ändock, mina vänner och hängivna, ändock trär man åter på sig halsduken när det nalkas match igen. Varför?

Min vän finnen och jag drack oss saligt berusade efter den snöpliga förlustmatchen mot Spanien nu under EM. Inte för att vi egentligen var ledsna, egentligen borde vi ha varit det. En bordsgranne påpekar för oss där vi sitter till bords och garvar i rusets underbara stigmata, att Spanien spöade Sverige under stopptid i ett EM! HALLÅ?? Vakna - vi förlorade.

Vist, som när gulsvart åkte på däng av ett gäng kalleankor i ett lag som jag tror knappt existerar längre - Uppsala mighty warriors hette dem. VIK, det elitsattsande VIK, åkte på däng i två matcher på raken av ett lag som knappt kunde stå på benen. Det kallar jag kalldusch - sorry Sverige, ledsen Zlatan, men den kallduschen slår ni inte.

Eller när Arboga vände ett bergsstort överläge för VIK till vinst i slutminuterna. Eller när Almtuna körde över VIK i Gränbyhallen, eller när... ja, skitsamma, ni fattar vinkeln.

Men ändå är vi där - match efter match.

Är inte det kärlek så säg.

Män gör saker tillsammans

De gulsvarta krigarna...

När vikfans samlas blir det galet. Så också nu när ett 20 tal hängivna samlades utanför Tillberga för att lira lite paintball. Hockeytörstandet uppehölls en aning när vi under 3 timmar fullständigt sköt sönder varandra med små färgkulor som smärtade fruktansvärt om de råkade träffa de lite mindre skyddade områderna på ens kropp. Fingrar till exempel, hals, andra blödde i huvudet, det smärtade i ryggen, på armbågar. Men kul var det.

Fotografen som tog kortet fick stå under oupphörlig verkningseld från deltagarna. Ett under att kortet blev så bra som det blev.

______________________________

I övrigt hade VHS styrelsemöte idag. Måste säga att saker och ting blir bara bättre och bättre och jag kan lova att denna säsong blir händelserik på alla sätt och vis. Inte bara på isen utan också runt omkring. Flera saker som var under den förra styrelsens tid, kommer att ändras och förändras till det bättre. Det är viktigt att påpeka så att medlemmarna vet att VHS styrelse arbetar hårt för att alla skall trivas i ABB - arena med allt vad som kommer därtill.

Väl mött i "Rockis".

En VIKare i Foppaland.

bild tagen vid Gudusjö, Skorped av min sambo.

_______________________________________

En trevlig överraskning...

Efter en tur upp till norra delarna av vårat land måste jag konstatera att landet Sverige är både vackert och imponerande. Fokusen startade med destination Foppa - land i Onsdags och bilade tillbaka i Söndags. Home sweet home, men norrland satte tänderna i mig, bokstavligen. Mygg, mygg och åter dessa jävla mygg. Horder av knott och mygg har ätit mig knottrig på armar, ben, fotknölar, nacke, ja alla jävla kroppsdelar som en liten myggjävel kan komma åt.

Men jag hade endå trevligt.

Hemma igen till tryggheten, säker för vilda norrlänningar, galna mygg och foppasponsrade ica - affärer konstaterar jag att mycket hänt sen jag reste i Onsdags. I avsaknad av allehanda moderniteter såsom dator och internet har jag levt som i en bubbla. En vän till mig ringde mitt i natten och meddelade den glada nyheten att en spelare av god kaliber och fina kvalitéer skrivit på för gulsvart. Tack och lov finns det telemaster i de norrlänska skogarna.'

Jag är imponerad av VIK att de lyckats knyta kontrakt med en spelare av Pär Arlbrandts kaliber, framför allt när både Malmö och Leksand stod som intressenter. VIK visade styrkan och kunnandet att övertala en spelare att välja med hjärtat istället för med penningpungen. Eloge också till Arlbrandt som insåg vart VIK är på väg och vart vi tillslut vill komma - till elitserien.

En sak till att berömma och promota är bloggen gulsvartlifestyle. Keep up the good work broder.

Bäckmans avsked.

En frälsare var kommen...

– Detta är en av de största utmaningarna någonsin för mig som ishockeytränare.
Citatet återfanns i en artikel i sportbladet vintern 2006. VIK hade precis nockats borta i ett öde
hovet av ett Bajen som för länge sedan var nere för räkning. Citatet som fyller artikelns ingress föll inte utav revanschlusta att gå ut i nästa match, få ordning på spelet och börja vinna igen. Citatet föll efter att VIKs huvudtränare, Per Bäckman, mitt i en brinnande serie, skriver på för elitserielaget Frölunda.

Säsongen 2005 med allt vad den skulle bringa med sig i framtiden var som bortblåst under säsongen 2006. 16 matcher av totalt 42 gick till förlängning och VIK vann inte en match på nästan sex veckor under ordinarie tid kring jul. Den annars så meriterade hetssporren Per Bäckman såg loj och uttråkad ut. Spelarna såg inte motiverade ut och den enda spelaren som egentligen inte ska skämmas är Mr VIK, Patrik Juhlin.

När Per Bäckman gick från klubben och bröt sitt kontrakt tog andretränaren vid. Johan Tornberg, VM hjälten från förr, hade tränat VIKs juniorer och stått tillsammans med Per Bäckman som för att se och lära. Det var Tornbergs meriter när han tog över det fulla ansvaret för VIKs elitsattsande A - lag. Utnämnningen delade fansen. Vissa menade på att Johan Tornberg saknade tyngd och den erfarenheten som krävs för att leda ett elitlag i hockeyallsvenskan. Andra menade på att Johan Tornbergs blotta närvaro i båset skulle väcka nytt liv i VIK.

I sin första match som huvudtränare vann han en spektakulär seger som än idag ligger så tätt i mitt minne att jag minns hur jag kände och hur jag tänkte. VIK mötte Oskarshamn i Rocklundahallen och allt såg ut som vanligt. VIK låg under med 2 mål med ett spel som saknade den riktiga glöden. Men grabbarna ville mer. Mycket mer.
Johan Tornberg hyllades som en frälsare av klacken.
Och än har inte hyllningskören dött ut.

Tumult i Nyköping.

Förändringens vindar...

En ny Allsvensk serie gör entré. Superallsvenskan slopas och ersätts med att de fyra bästa lagen i Allsvenskan får vara med och slåss om elitserieplatsen i Elitkvalet. Säsongen var 2006, VIK stod inför omvälvande förändringar som, enligt min mening, var skillnad mellan succé och fiasko. Skulle VIK trampa vidare mot Eliten krävdes det åtgärder som skapade positivitet och engagemang i leden - även hos oss supportrar. Skulle VIK stagnera och ligga och skvalpa som ett allsvenskt mittenlag, eller ville vi mer än så?

Efter succén året innan, säsongen 2005, slog vi ut Rögle efter två raka matcher varav den sista nere i Ängelholm gick till sudden. Vinden hade vänt, som Petter skulle säga. Men vinden vände från stark medvind till bitande motvind på bara en handvändning. Nästa omgång i playoff serien anno 2005 stod Nyköping för motståndet. Då var inte Nyköping så som dem är idag, vingklippta och nere för allmän räkning. Då hade Nyköping Hockey fortfarande ett lag som kunde och ville vinna. Dem var stora skridskostarka och spelade mycket fysiskt. Ett lag som VIK skulle kunna vinna emot om dem kom låss från grishockeynivån som NH skapade och började öppna upp deras försvar, genom att spela puck och åka mycket skridskor.
VIK fick stryk i första matchen borta. Besvikna fans provocerades av de tillresta vakterna och tumult uppstod utanför arenan.

Även om VIK lyckades vinna hemmamatchen så föll vi åter igen nere i Nyköping mot ett mycket taggat NH. Säsongen var över och den summeras på bästa sätt genom att påstå att vinden trots allt blåste åt rätt håll. VIK visade att dem ville vara med och slåss, att staden, laget och fansen förtjänade ett elitsattsande hockeylag i Västerås. Nästa säsong, menade folket och ryktena, skulle VIK gå ännu längre. Idag vet vi bättre.
säsongen 2006 var händelserik på alla möjliga olika sätt. Men två avgörande faktorer gav oss fans ändå hopp om framtida segrar.
Dessa två stavas Pär Bäckman och Johan Tornberg

Då Rögle blev en mumsbit.

Hyllade och älskade...

Om jag förklarade åren 2000 till 2003 som de roligaste åren som VIKare så fortsatte VIKs mål mot eliten i ett allt mer haltande tempo med svaga resultat som följd. Ni minns de ständiga omvägarna genom Play OFF genom att ha missat superallsvenskan, som det hette då, med futtiga 3 poäng. En vän till mig hävdade bestämt att det hade och göra med att VIK förlorade en grismatch mot Almtuna tidigare i början på säsongen.
Kanske, eller kanske inte. Play OFF blev det i alla fall. Året var 2005.

Året innan tog de gulsvarta krigarna sig till superallsvenskan genom att komma bland de fyra bästa i grundserien. Om jag inte minns fel vann VIK den avgörande matchen borta mot Nybro. Spelarna hyllades som kungar när de äntligen rullade in på Rocklundaområdet med spelarbussen. På plats väntade vi, ett hundratal VIKare som hade trotsat kylan och den långa natten för laget vi älskade. Det var tider då VIK var unga, då VIK skulle vara med och se för att lära. Då var fansen fortfarande positiva efter två års partande genom de lägre serierna. Det var tiden då Pelle Bäckman fortfarande var Kung Bäckman med hela Västerås.
Tiden innan han valde bort oss mitt i en brinnande säsong.

Men Play Off 2005 var en dramatisk företeelse som kräver sina skrivna rader. I första rundan skulle VIK stöta ihop med Rögle. Det var nog ingen som egentligen på allvar menade att VIK skulle slå ut Rögle. I alla fall inte på det sättet som dem gjorde det på. Vinst hemma inför ett fullsmockat hockeytempel och en euforisk publik hyllade sina hjältar. Jag kan minnas den matchen med stolthet. Samtliga lagdelar stod upp för klubbmärket och golvade till Rögle på hemmaplan. Men hemma är alltid hemma. Borta skulle bli en större utmaning. Vilket det blev. Men vilken avslutning sen.
Till er som var där. Grattis. Ni har skapat er ett minne för livet.

En vän till mig säger: Fråga mig vad jag gjorde och var jag befann mig när VIK slog ut Rögle i sudden death i Ängelholm, fråga mig det och jag kan ge dig ett fullständigt svar.
Så sant. Nog minns vi alla den matchen.

The black knight.

Sjukt underbara Monty Python och the black Knight är bra skit.

Minns ni förr?

Vikfans blir nostalgisk...

I år firar jag 11 år som frekvent klackbesökare och VIK supporter. 11 jävla år. Jag vet inte om det är lite eller mycket i jämförelse, men för mig har dessa 11 år satt ett djupt avtryck på mitt liv och på den jag är idag. Efter 11 år som hängiven gulsvart supporter och klackstammis så har man givetvis stött på motgångar som framgångar under årens lopp. Motgångarna minns man givetvis som igår. Så är det alltid. Man lagrar det negativa och festar bort det positiva. Man har varit arg, frustrerad, besviken men blott en gång har jag fällt en tår för klubben i mitt hjärta.

Året var 1999. Klacken bestod av kanske ett 15 tal tappra grabbar som gick på varje match, trots att VIK Black Eagles låg hopplöst sist av alla i Elitserien. Publiken svek enormt när allting var som mörkast. Klubben låg för döden. Det VIK som jag älskade, blödde rejält och ingen hade botemedlet för att stoppa blödningen. Resten av historien kan ni.
VIK Black Eagles sattes i konkurs och degradering till tvåan var nu ett faktum.
Inne på mitt pojkrum rann en tår nerför mina kinder, osynlig för dem flesta, men så verklig för mig. Det kändes som om jag hade förlorat en god vän, en livskamrat.

http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=294342

http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=295646

Men ju längre fram mot seriepremiären tiden löd så omförvandlades förtvivlan till något slags tillförsikt och framtidstro. Nu kunde vännen VIK slå sig till ro bortom Elitkravens giftiga käftar och koncentrera sig på att spela hockey och läka såren. En ny styrelse satte upp målen. Vi skulle tillbaka.

För mig personligen var tiden efter konkursen bland de bästa åren jag upplevt tillsammans med VIK och alla supportrar. VIK support anordnade resor till nästan samtliga bortamatcher och intresset var stort. Festen var igång och den pågick i några år tills VIK etablerade sig i Allsvenskan som ett mittenlag. Plötsligt började vi förlora matcher igen och livet var inte lika roligt som förr. Ett stort antal människor som följt VIK efter konkursen började falla ifrån. Resorna blev längre och färre och plötsligt var det ingen lek längre. Nu befann vi oss i Sveriges näst bästa serie. Christer Brostedt valdes till årets företagare och årets Västeråsare som arbetat fram ett koncept som hade etablerat VIK återigen bland dem som slogs om bragden och äran.
Meddans VIK förlorade matcher igen föll Västeråspubliken ifrån.
Rädda? Eller bara bortskämda?

Klacken och versamheten runt den har haft sina mellanår nu. I dagarna känns spänningarna i luften. VIK sattsar, VIK vill gå upp och har äntligen en stadig ekonomi. Folk sluter upp igen.
Men vi får aldrig glömma konkursen. Det är nog bra om vi alla påminns om den då kan inte samma misstag ske igen.
Vännen VIK mår bra igen.

internationella VIKare.

Kung Lidas
mästare igen.

Vikfansbloggen passar på att gratulera Västeråsbekantingen Niklas Lidström till Stanley cup vinsten inatt. Tillsammans med alla utmärkelser och segrar under sin enastående karriär så kryddar han det med att vara den första europeiska lagkaptenen att vinna Stanley Cup, någonsin. Niklas Lidström kommer alltid att vara välkommen tillbaka till oss i VIK. Som spelare eller ledare. Tills dess önskar vi han och hans familj allt gott i fortsättningen.

Nytt blod.

VHS styrelse avgick...

Och så skedde det väntade. Den gamla styrelsen i VIK Hockey support sade adjö och farväl och fram klev nya yngre gulsvarta själar för att ta över spaden från Järnbring och co. En ny styrelse i VHS kan förhoppningsvis frambringa många nya idéer och knyta till sig sina medlemmar på ett konstruktivt sätt.

vikfansbloggen tackar avgående styrelse med ordförande Per Järnbring för de här åren och önskar er allt gott. Nu ser vi framåt och tillsammans skapar en grym atmosfär kring VIK.
På Söndag redan möts den nya styrelsen för att dra riktlinjerna för den kommande säsongen.
Forza.

AIK - VIK

Träningsmatch...

Semester nalkas och sommaren är här på allvar. Men som viksupporter måste vi också blicka frammåt. Redan i Augusti drar VIK igång med sina träningsmatcher. Onsdagen den 13 Augusti inleds det med en skön bortaresa till Karlskoga. En given match att åka på.

Men även AIK borta den 20 Augusti vore intressant. Speciellt med tanke på hur matchen promotas av AIK på deras egen hemsida.

Trycket efter biljetter är redan stort och AIK har beslutat att det kommer att säljas förköpsbiljetter till denna match.

Spontant känns det som om den matchen måste åkas på.