Fick mig ett angenämt samtal med två unga herrar strax före nedsläpp i onsdags. Dessa herrar har på senare år utgjort inventariet på R/S och blivit en del i allt det där som man älskar. Stämningen, myllret, människorna och förväntningarna som blandas med dofter av nybakade bullar och rykande hett kaffe i mugg. Och så finns det en och en annan människa, mitt bland oss alla hundratals, som man på något sätt lägger märke till mer än de andra. Det är dessa människor, tillsammans med den speciella känslan av att gå in på R/S innan en hockeymatch, som gör att allting känns så rätt. Det är så det ska vara. Inne i Rocklunda står tiden stilla. Åren går, rynkor och kilon läggs på, men vi är ändå vad vi alltid har varit i tio femton års tid.
Och så här kommer det att fortgå tills vi en och en droppar av. Familj, arbete i en annan stad eller om döden tar oss, så kommer alla som står på R/S idag bli ihågkomna för vad dem är just nu. Tiden står stilla i hockeytemplet. Må Bosse Bäver ta mig om detta förändras.
Jag hade en ambition när jag startade denna blogg. Ett, statistik och djuplodade hockeyanalyser skulle jag överlåta åt dem som behärskar det. Bloggen skulle först och främst gestalta känslor och passionen över en lidelse som vi alla delar. Att bloggen är känslostyrd, har jag märkt, utmynnar kanske inte alltid till så genomtänkta inlägg. Men jag tror mig känna ett behov av ett forum där känslor får ett större perspektiv, där kärlek och hat, ilska och glädje sätts i det främsta ledet för att uttrycka vad vi känner. Ibland räcker inte statistiska analyser för att gestalta en besvikelse. Supportern behöver inte analysera. Vi ska finnas där med hela våra hjärtan och dela av hela vårt emotionella register på läktaren. På samma sätt på Internet.
Två, bloggen skulle bli den VIK – sidan med flest aktivitet från skribenterna, dvs mig själv. Då jag vid bloggens startande insåg behovet av ett flöde på Internet som behandlade VIK och allt runt omkring så lovade jag mig själv att vara den som skrev mest med flest uppdateringar. Kanske inte alltid om det nyaste rapporterna från viks ledning, men i alla fall om tankar och funderingar kring VIK och dess trogna supporterskara. I detta har jag misslyckats och skulden ligger snarare på min bredbandsleverantör, Bredband2, än hos mig själv. Kan informera er om att Bredband2 är det sämsta skiten sen Foppa tofflornas uppfinnande. Signa aldrig dem. Har fortfarande inget Internet hemma i väggen. Otroligt.
Men, när Internet väl kommer tillbaka så återkommer också mina uppdateringar.
Är förbannad lycklig över resultaten så här långt in på året. Gurkan AKA bussfürer skrev i forumet några dagar efter nyår, NYTT ÅR – VÅRT ÅR. Så rätt. Att LIF ändå vann skiter jag i. Vi ser fram emot fortsättningen med Borås hemma på Tisdag.
Och så här kommer det att fortgå tills vi en och en droppar av. Familj, arbete i en annan stad eller om döden tar oss, så kommer alla som står på R/S idag bli ihågkomna för vad dem är just nu. Tiden står stilla i hockeytemplet. Må Bosse Bäver ta mig om detta förändras.
Jag hade en ambition när jag startade denna blogg. Ett, statistik och djuplodade hockeyanalyser skulle jag överlåta åt dem som behärskar det. Bloggen skulle först och främst gestalta känslor och passionen över en lidelse som vi alla delar. Att bloggen är känslostyrd, har jag märkt, utmynnar kanske inte alltid till så genomtänkta inlägg. Men jag tror mig känna ett behov av ett forum där känslor får ett större perspektiv, där kärlek och hat, ilska och glädje sätts i det främsta ledet för att uttrycka vad vi känner. Ibland räcker inte statistiska analyser för att gestalta en besvikelse. Supportern behöver inte analysera. Vi ska finnas där med hela våra hjärtan och dela av hela vårt emotionella register på läktaren. På samma sätt på Internet.
Två, bloggen skulle bli den VIK – sidan med flest aktivitet från skribenterna, dvs mig själv. Då jag vid bloggens startande insåg behovet av ett flöde på Internet som behandlade VIK och allt runt omkring så lovade jag mig själv att vara den som skrev mest med flest uppdateringar. Kanske inte alltid om det nyaste rapporterna från viks ledning, men i alla fall om tankar och funderingar kring VIK och dess trogna supporterskara. I detta har jag misslyckats och skulden ligger snarare på min bredbandsleverantör, Bredband2, än hos mig själv. Kan informera er om att Bredband2 är det sämsta skiten sen Foppa tofflornas uppfinnande. Signa aldrig dem. Har fortfarande inget Internet hemma i väggen. Otroligt.
Men, när Internet väl kommer tillbaka så återkommer också mina uppdateringar.
Är förbannad lycklig över resultaten så här långt in på året. Gurkan AKA bussfürer skrev i forumet några dagar efter nyår, NYTT ÅR – VÅRT ÅR. Så rätt. Att LIF ändå vann skiter jag i. Vi ser fram emot fortsättningen med Borås hemma på Tisdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar