Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer…
Jag hoppas att ditt vin blir till vatten
Blixtar prickar dig
Hälsa till satan, vi hörs
Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör
Efter en vecka med jobb och hockey får jag äntligen en tyst minut för mig själv. Jag kan inte sluta tänka på valet av låt som grabbarna på DJ - hyllan valde efter det att Örebro slagit VIK med ett mål och örebroklacken sjöng: Så göra vi när vi krossar Västerås. Jag lade märke till det och log inom mig, det var ett ypperligt val av låt och jag vet inte om grabbarna själva lade märke till det men med den låten blev den bittra inramningen så enormt mycket bittrare och jag hoppas att Örebroarna lade märke till det. Jag hoppas att ditt vin blir till vatten, blixtar prickar dig, hälsa satan, vi hörs - Tattare.
För det går inte att unna asen någonting, även om jag försöker vara vuxen och klok. Men klokheten försvinner ner i en svart brunn förmörkat av bittert hat mot Örebro som hockeylag, som fenomen, som existens. Jag hjälper knappast att veta att den hockeyn som VIK presterade igår på hemmaplan var bland det bästa jag skådat i år, på hemmaplan. En del öppna lägen, några passningar som borde varit skott och liknande - men farten, intensiteten, viljan.
Nu kom jag sent, jag rumlade in i andra periodens absoluta första minuter för att först bli motad i ingången till sektion R/S - fullt grabbar, sa guljackan och jag svor haranger. Även vid nya klacksektionen var det fullt men där var guljackan inte lika nitisk. Jag hade hört på radio på vägen från jobbet att Örebro ledde matchen med två mot noll. Hade VIK legat under med tio hade jag i alla fall tagit mig till arenan. Alltid älska VIK, i med och motgång. Nu höll det på att bli en enorm medgång, en bragd, eller annat kvällstidningsaktigt. Men så blev inte fallet.
Men VIK har potential och om inte laget gör något bra av det i år så måste det ses som ett misslyckande. Japp, så säger jag efter bara en fjärdedel av serien. Om VIK når sin fulla potential kommer vi avsluta serien som aldrig förr.
För det går inte att unna asen någonting, även om jag försöker vara vuxen och klok. Men klokheten försvinner ner i en svart brunn förmörkat av bittert hat mot Örebro som hockeylag, som fenomen, som existens. Jag hjälper knappast att veta att den hockeyn som VIK presterade igår på hemmaplan var bland det bästa jag skådat i år, på hemmaplan. En del öppna lägen, några passningar som borde varit skott och liknande - men farten, intensiteten, viljan.
Nu kom jag sent, jag rumlade in i andra periodens absoluta första minuter för att först bli motad i ingången till sektion R/S - fullt grabbar, sa guljackan och jag svor haranger. Även vid nya klacksektionen var det fullt men där var guljackan inte lika nitisk. Jag hade hört på radio på vägen från jobbet att Örebro ledde matchen med två mot noll. Hade VIK legat under med tio hade jag i alla fall tagit mig till arenan. Alltid älska VIK, i med och motgång. Nu höll det på att bli en enorm medgång, en bragd, eller annat kvällstidningsaktigt. Men så blev inte fallet.
Men VIK har potential och om inte laget gör något bra av det i år så måste det ses som ett misslyckande. Japp, så säger jag efter bara en fjärdedel av serien. Om VIK når sin fulla potential kommer vi avsluta serien som aldrig förr.
1 kommentar:
ELITSERIEN HÄR KOMMER VI! ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖIIIIIIIKKKKKK!
Skicka en kommentar