Bofors imponerar inte på mig.

Vi gillar att håna.
Nu finns det tusen sätt att göra detta på. Genom hån och spe tillskriva Bofors IK diverse epitet rörande det faktum att de är bönder från skogen som döpt ett svenskt hockeylag till lokatterna och att deras supportrar kallar sig bävrar. Det är jävligt tacksamt och besvärande lätt att det rinner iväg åt det hållet då Bofors IK alltid i alla fall i mina ögon ägt ett löjeväckande skimmer över sig.

Bofors så kallade segersvit.
Just nu på fjärdeplats och mötet ikväll kanske kan bli en rysare, det brukar lida åt det hållet när Bofors kommer på besök... i vanliga fall. Men nu är det inte "i vanliga fall". I år är det ett extraordinärt år där VIK trummar på likt en Lars Ulrich på uppåttjack. Skoningslöst effektiva VIK ska möta ett Bofors som rent tabellmässigt också ser ut att överraska något. Men fjärdeplatsen som Bofors just nu innehar bör tas med en nypa frisk luft och en rejäl näve salt. Före så kallade storheter som Södertälje, Mora och Leksand säger ni och ger mig på nöten. Frågan är om inte det säger mer om att dessa storheters så kallade storhetstid äntligen är över och att serien på ett helt naturligt sätt jämnas ut när lag som Troja, Bofors, Örebro och Almtuna storsatsar än att Bofors är bra?

Nej, Bofors imponerar inte på mig. Dem inleder serien med att slå Borås på hemmaplan och följer sen upp med en förvisso imponerande seger över Mora på bortaplan. Men sen slutar överraskningarna. Dem spelar ett oerhört tight derby mot Örebro, som dem förlorar. Helt klart som det ska vara när det är derby, tight, ruffigt med spelare på bägge sidorna om röda linjen som ger hundrafemtio procent i alla moment. Sen tar dem Troja på bortaplan - ingen riktig skrällseger men vi ska dock notera detta då Troja gillar att jävlas i sin hemmarink. Fem - ettan hemma mot Sundsvall är inte ens värd att notera.

Så vad tror vi?
Tidigare krönikor under föregående år har jag alltid givit mina förhoppningar till de få tongivande spelare som äger förmågan att stänga en match. Arlbrandt, Olausson ägde våra hjärtan ett tag, Juhlin och Loppan har alltid ägt våra hjärtan och sen får vi inte glömma Bulan och Mickis. Föregående VIK hade alltid några spelare som stack ut och levererade. Detta var VIKs största dilemma då resterande av laget inte levererade på samma sätt. Little, , Bergquist, William Karlsson, Peter Öberg, Ljungh är bara några namn i årets VIK som kan ge oss segern. Med två målvakter som bägge har en räddningsprocent på över 90% så borde Bofors darra i bussen hela vägen till arenan. VIK har en målskillnad på hela tjugoen plus, överlägset bäst i serien så här långt.

Så vad tror vi? Men någonstans äger en melankolisk röst mitt djupaste inre som sjunger med en sävlig Jocke Bergstämma att ingenting varar för evigt, att allting har ett slut. Jag lärde mig tidigt som liten idrottande knatte att med segerns framfart närmare sig en förlust allt snabbare. Trots segertågets ständigt överraskande så hoppas jag att VIK inte slår på autopiloten och lutar sig tillbaka. Då kommer den där bergväggen att mosa oss och ge oss det uppvaknande som jag inte vill veta av. Jag vill fortfarande kunna drömma och le fånigt åt allt och alla likt en kärlekskrank tonåring som inte lärt sig kontrollera sina känslor.

Så vad tror vi? Märker ni att jag drar ut på det? Att jag inte riktigt vågar hoppas, att jag inte vågar tippa för jag vill så fruktansvärt mycket att VIK kliver av isen ikväll som segrare. Men magkänslan säger något annat. Nåväl, jag överlåter detta till ödet. Svettigt men ändå ganska skönt.

_______________________________
Onödiga reflektioner:
- Varför är det de enda jag ser i Wallins blogg en massa "... ... ... ..."? Knasigt värre.
- Johan Tornberg var på ICA Grytan med sina barn och handlade igår. Han hade en silvergrå bil, av barnvänlig typ med jättemånga säten.
Det räcker nog så.