En hjälte i fokus

"Västerås känner jag, det är mitt hem."

Jag känner lite extra för den där snabbe kvicke centern i VIK Hockey, nr 55. Vid 38 års ålder imponerar han fortfarande. Vi talar om Mr VIK, allas vår Julle, Patrik Juhlin.

Hans karriär startade på riktigt, precis som det gjorde för alla andra vikare på den tiden som var med och tog upp VIK till Elitserien. 1988 var ett gyllene år tillsammans med den gyllene generationen VIKare. Patrik Juhlin var en av dem.

Han skulle fylla 18 år den 24 april. 17 år var han när VIK tog steget. Precis som Nicklas Lidström, som förövrigt är 4 dagar yngre än Juhlin.

Men riktigt lika framgångsrik som den 4 dagar yngre Lidström skulle "skridskomaskinen" inte bli. Men trots att det bara blev 54 NHL matcher i Philadelphia Flyers plus ett antal matcher i farmaligan så är Julle en utav dem största VIKarna. Faktiskt större än Lidström.

När frälsaren valde att komma hem efter sina många år i den schweiziska ligan hade han vunnit Elitserien med VIK 1992 - 93, OS - Guld i lillehammer - 94, VM - silver, VM - brons och ett WC - brons. Han hade spelat i Jokerit i tre år när han, lagom till när VIK gick i konkurs år 2000, gick över till Bern i den schweiziska ligan. En välmeriterad herre kom hem. Mättnad, tänkte många. Den gyllene generationen skulle tillbaka till VIK. Popovic, Zetterberg, Juhlin, Loppan Hellkvist, Fredrik Nilsson, alla skulle de frälsa VIK på nytt. Drömen var att ta upp klubben till eliten, igen.

Och tänk vilken historia det kunde ha blivit. 1988 gänget gjorde det igen - spelade VIK till elitserien. Idag vet vi bättre. Alla floppade, utom Juhlin och Hellkvist. Även om Hellkvist aldrig varit så briljant som Julle.

När alla de andra "gubbarna" åkte runt och tänkte på husvagnssemestrar och den nya grillen dem införskaffat sig, så slet Juhlin svin. Hans hjärta för VIK måste slå 1000 slag i minuten. En kämpe som den mannen existerar just nu inte. Han ger allt, hela tiden. Det är inte för intet som han är, enligt i mitt tycke, en utav dem största VIKarna. När Patrik Juhlin väljer att lägga skridskorna på hyllan för gott och bara ägna sig åt att instruera gymnasiegrabbarna på hockeygymnasiet - så ska tröja nummer 55 alltid hänga i taket.

För ett bevis på den kärlek vi alla känner inför Patrik Juhlin.